Senast uppdaterad den 20 december, 2025 av Mikroskop redaktion
Julen kallas ibland omtankens högtid, men den som sträcker ut en hand kan också göra sig själv en tjänst. En stor amerikansk studie visar att medelålders och äldre som regelbundet visar empati genom att hjälpa andra får en långsammare försämring av minne och andra kognitiva förmågor.
Du kanske också gillar
Att visa empati – att kunna leva sig in i hur någon annan har det och vilja hjälpa – är något de flesta förknippar med godhet och medmänsklighet. Men empati kan också vara bra för den som hjälper. En ny studie från USA visar att medelålders och äldre personer som regelbundet hjälper människor utanför det egna hushållet får en långsammare försämring av minnet och andra kognitiva förmågor. Effekten syns inte bara i stunden, utan byggs upp över många år.
Vad är empati?
Vi pratar ofta om empati – i skolan, på jobbet och i politiken – men vad är empati egentligen, och vad betyder empati i vardagen? Inom forskningen brukar empati beskrivas som vår förmåga att förstå och känna med andra människor, och att låta den förståelsen leda till handling. Empati i vardagen handlar ofta om små, konkreta saker: att lyssna, stötta och hjälpa till när någon behöver det.
I den aktuella studien mätte forskarna inte empati som egenskap, utan hur ofta deltagarna faktiskt hjälpte människor utanför det egna hushållet, både genom formellt volontärarbete och informell hjälp. Den typen av hjälpbeteenden kan ses som ett uttryck för empati i vardagen – och just de beteendena visade sig hänga ihop med långsammare kognitiv försämring.
30 000 personer följdes i två decennier
Forskarna vid University of Texas at Austin och University of Massachusetts Boston har analyserat data från mer än 30 000 vuxna amerikaner som följts under ungefär 20 år. Deltagarna var 51 år eller äldre när de kom in i studien och fick vid flera tillfällen svara på hur mycket de hjälper andra – både genom organiserat volontärarbete och mer informella insatser i vardagen.
Uppgifterna kommer från den nationella Health and Retirement Study, där ett representativt urval av personer över 51 år i USA har följts sedan 1990-talet. Forskarna kombinerade deltagarnas svar om hjälpbeteenden med återkommande kognitiva tester, till exempel minnestester och uppgifter som mäter uppmärksamhet och förmåga att tänka flexibelt. På så sätt kunde de se hur hjärnans funktion förändrades över tid, och om den utvecklingen hängde ihop med hur mycket deltagarna hjälpte andra.
Resultatet var tydligt: personer som regelbundet ställde upp för andra utanför det egna hemmet hade i genomsnitt ungefär 15–20 procent långsammare åldersrelaterad kognitiv försämring än de som inte gjorde det.
Två till fyra timmar i veckan räckte
Det kanske mest uppseendeväckande var att det inte krävdes några extrema hjältedåd eller heltid som volontär. Den tydligaste och mest stabila fördelen sågs hos personer som hjälpte andra ungefär två till fyra timmar per vecka. I studien beskrivs just den nivån som ett ”måttligt” engagemang, kopplat till tydliga kognitiva fördelar.
Det kunde handla om formellt volontärarbete, till exempel via en förening, kyrka eller välgörenhetsorganisation. Men det kunde lika gärna vara mer vardagliga insatser:
- att skjutsa någon till vårdcentralen
- att passa barnbarn eller grannbarn
- att hjälpa en granne att skotta snö eller bära hem matkassar
- att sitta ner med en vän och reda ut deklarationen eller digitala blanketter
Just kring jul och vintern är empati i vardagen lätt att se: julklapps- och matinköp, snöskottning, sällskap på julafton eller en enkel inbjudan på kaffe till någon som annars skulle ha suttit ensam.
Informell hjälp – underskattad men viktig
Tidigare uppskattningar visar att ungefär en tredjedel av äldre amerikaner deltar i organiserat volontärarbete. Däremot är det mer än hälften som regelbundet hjälper människor de känner på mer informella sätt.
Den typen av hjälpinsatser får ofta mindre uppmärksamhet. De syns sällan i statistik, ger inga diplom och hamnar inte på sociala medier. Trots det tyder den nya studien på att de kan vara minst lika viktiga för hjärnans hälsa som mer ”officiella” volontäruppdrag – och de bygger ofta på enkel, praktisk omtanke i vardagen.
Forskarna såg också att nyttan verkar byggas upp över tid. Personer som började hjälpa andra och sedan fortsatte år efter år hade en långsammare kognitiv försämring än de som sällan eller aldrig hjälpte andra.
När hjälpen upphör går det sämre
Det motsatta mönstret syntes också: personer som tidigare varit engagerade men sedan helt slutade att hjälpa andra tenderade att få en sämre kognitiv utveckling över tid jämfört med dem som fortsatte att vara delaktiga.
Det betyder inte att studien kan bevisa att just frånvaron av hjälpsamhet orsakar försämringen – det kan till exempel vara så att försämrad hälsa gör det svårare att engagera sig. Men sambandet var tillräckligt tydligt för att forskarna ska betona vikten av att underlätta för äldre att fortsätta vara delaktiga.
Med rätt stöd och anpassningar – som hjälp med transport, rimliga uppgifter eller digitala möjligheter – skulle fler kunna fortsätta bidra, även om de får fysiska begränsningar eller viss kognitiv svikt.
Varför kan empati gynna hjärnan?
Studien är observationsbaserad, så den kan inte bevisa orsak och verkan. Trots det pekar både den här och andra studier på flera möjliga förklaringar till varför empatiskt beteende och kognitiv hälsa verkar hänga ihop.
Några tänkbara mekanismer är:
- Sociala kontakter. När vi hjälper andra träffar vi också människor. Social interaktion har i tidigare forskning kopplats till bättre hjärnhälsa och lägre risk för demens.
- Mental stimulans. Att planera, lösa problem och anpassa sig till olika situationer kräver kognitiv ansträngning – något som kan fungera som en sorts träning för hjärnan.
- Minskad stress. I en annan, separat studie ledd av samma huvudforskare har volontärarbete visat sig kunna dämpa de negativa effekterna av långvarig stress på systemisk inflammation – en biologisk process som i andra studier kopplats till kognitiv svikt och demens.
- Känsla av mening. Empati i vardagen, att känna sig behövd och kunna bidra, kan stärka den psykiska hälsan, vilket också avspeglar sig i hur hjärnan mår.
Sammantaget talar resultaten för att hjälpbeteenden – som ofta bottnar i empati – kan stödja hjärnans hälsa via både biologiska, sociala och psykologiska vägar. Men exakt hur stark effekten är, och vilka mekanismer som väger tyngst, behövs det mer forskning för att förstå.
Julen som startpunkt – inte engångsinsats
Forskarna menar att resultaten stärker argumentet för att se frivilligarbete, grannsamverkan och annan vardaglig omtanke som en del av folkhälsoarbetet – inte bara som något trevligt vid sidan av.
När befolkningen blir allt äldre, och oro för ensamhet, isolering och demens ökar, kan strukturer som gör det lättare att bidra – även med små insatser – bli en viktig pusselbit. Här kan julen fungera som en naturlig startpunkt: många är redan mer benägna att öppna plånboken eller dörren för andra under helgerna.
Utmaningen är att låta empatin leva vidare även när julgranen åkt ut och ljusslingorna släckts. De positiva effekterna på hjärnan verkar nämligen vara störst när hjälpsamheten är en vana, inte en engångsgest.
En julönskan för hjärnan
Studien, som publicerats i tidskriften Social Science & Medicine, tar hänsyn till faktorer som utbildning, ekonomi samt fysisk och psykisk hälsa. Mer forskning behövs för att reda ut exakt hur sambanden ser ut – men bilden som växer fram är ganska samstämmig: socialt engagemang, empati i vardagen och volontärarbete verkar hänga ihop med långsammare kognitiv försämring.
Om man ska formulera en julönskan för hjärnans hälsa skulle den därför kunna låta så här:
Gör något litet för någon annan – inte bara på julafton, utan också i januari, februari och resten av året. Skjutsa grannen, bjud in någon som är ensam, engagera dig i volontärarbete, sitt barnvakt eller hjälp en vän med krångliga blanketter.
Det gör gott för andra – och kan samtidigt hjälpa din egen hjärna att hålla sig skarpare längre.
Du kanske också gillar
FAQ: Vanliga frågor om empati, volontärarbete och hjärnan
1. Vad är empati?
Empati är vår förmåga att förstå hur en annan människa har det, både känslomässigt och i sin situation, och att låta den förståelsen påverka hur vi bemöter och hjälper personen.
2. Vad betyder empati i vardagen?
Empati i vardagen betyder att vi omsätter medkänsla i handling: vi lyssnar när någon mår dåligt, erbjuder hjälp när vi ser ett behov och försöker göra livet lite lättare för människor i vår närhet.
3. Hur kan volontärarbete påverka hjärnans hälsa?
Volontärarbete kan ge socialt umgänge, mental stimulans och en känsla av mening – faktorer som i studier har kopplats till långsammare åldersrelaterad försämring av minne och andra kognitiva förmågor.
4. Kan empati och hjälpbeteenden bromsa kognitiv försämring?
En stor studie på över 30 000 personer över 51 år visar att de som regelbundet hjälpte andra utanför det egna hushållet hade ungefär 15–20 procent långsammare kognitiv försämring än de som inte gjorde det. Studien är observationsbaserad, så den visar samband, inte bevisad orsak.
5. Hur mycket behöver man hjälpa andra för att det ska ge effekt?
I studien sågs tydligast fördelar vid ett måttligt engagemang på cirka två till fyra timmar i veckan, både för formellt volontärarbete och mer informell hjälp till grannar, vänner eller släktingar.
6. Spelar det någon roll om jag hjälper formellt eller informellt?
Nej, både organiserat volontärarbete och informell hjälp verkade kopplade till liknande kognitiva fördelar. Det viktiga i studien var att man regelbundet fanns där för andra – på det sätt som passar ens egen vardag.
Publikation
Sae Hwang Han, Jeffrey A. Burr, Shiyang Zhang. Helping behaviors and cognitive function in later life: The impact of dynamic role transitions and dose changes. Social Science & Medicine, 2025; 383: 118465 DOI: 10.1016/j.socscimed.2025.118465