Senast uppdaterad den 21 november, 2025 av Mikroskop redaktion
Drömmen om att förlänga livet och åldras långsammare går som en röd tråd genom både myter och modern bioteknik. I många djurförsök har man sett att kalorirestriktion förlänger livet: mindre mat verkar aktivera stressystem som gör kroppens celler mer motståndskraftiga. Men vad händer om nervsystemet tolkar omvärlden som om mat ändå finns – trots att djuret egentligen får begränsat med energi?
Du kanske också gillar
Två nya studier från University of Michigan utmanar den klassiska bilden av att mindre mat automatiskt ger längre liv. Här spelar det roll inte bara vad försöksdjuret faktiskt äter, utan också hur dess nervsystem tolkar omvärlden. I centrum står tarmenzymet FMO-2 – och den till synes oskyldiga upplevelsen av att något känns som mat.
Maskar på kulor i stället för bakterier
Båda studierna är gjorda på den välkända modellorganismen Caenorhabditis elegans, en millimeterlång rundmask som ofta används i åldrande- och neuroforskning. Trots avståndet till människor är många grundläggande signalvägar för ämnesomsättning och stress förvånansvärt lika, vilket gör masken till ett användbart system när man vill förstå hur man kan förlänga livet på cellnivå.
I den första studien, publicerad i PNAS, utgår forskarna från det etablerade fyndet att kalorirestriktion förlänger livet hos C. elegans. Scott Leisers forskargrupp har länge studerat genen som kodar för tarmenzymet FMO-2. I tidigare arbeten har de visat att enzymet är både nödvändigt och tillräckligt för att maskarna ska leva längre vid kalorirestriktion: utan FMO-2 uteblir livslängdsökningen, och när enzymet aktiveras kan livslängden öka.
Den nya frågan var om själva känslan av mat mot kroppen kan minska effekten av kalorirestriktion. För att testa detta placerade forskarna maskarna på ett lager mikroskopiska kulor som efterliknade strukturen hos de E. coli-bakterier maskarna normalt lever av. Energiintaget var fortfarande begränsat – djuren var alltså kalorirestringerade – men känselintrycket liknade det vid födointag.
Resultatet blev att den milda beröringssignalen tydligt dämpade aktiveringen av den livslängdsrelaterade genen fmo-2 i tarmen. Den förväntade livsförlängningen vid kalorirestriktion minskade. Det man kan säga är alltså inte att beröringen i sig gör maskarna kortlivade, utan att den minskar den extra livslängd som annars uppstår när kalorirestriktion förlänger livet.
Hur påverkar hjärnan tarmen – hos en mask?
Frågan om hur hjärnan påverkar tarmen är central inom modern medicin, men hos C. elegans handlar det mer konkret om hur det enkla nervsystemet styr tarmens celler. I den nya PNAS-studien kartlade forskarna en nervkrets som kopplar ihop känsel, signalsubstanser och tarmenzym.
Beröringen av kulorna registreras först av känsliga nervceller i huden. Signalen leds sedan vidare genom nervsystemet och påverkar nervceller som frisätter dopamin och tyramin – signalsubstanser som fungerar som budbärare mellan nervceller och andra vävnader. De förändrade nivåerna av dessa signalämnen gör i sin tur att tarmcellerna aktiverar fmo-2 i mindre utsträckning.
Studien ger därmed ett konkret exempel på hur sinnesintryck kan påverka tarmens aktivitet och därigenom organismens åldrande. Samtidigt knyter resultaten an till tidigare fynd från andra djurmodeller. Man vet sedan tidigare att lukten av mat kan motverka livslängdsförlängning vid kalorirestriktion hos exempelvis flugor. Nu läggs beröring till listan över sinnen som kan spela roll.
När enzymet FMO-2 ändrar beteendet
I den andra studien, publicerad i Science Advances, vänder forskargruppen på perspektivet. Här undersöker man inte hur en diet kan göra att maskarna åldras långsammare via FMO-2 – det har visats i tidigare arbeten – utan hur olika nivåer av samma enzym påverkar deras beteende.
Forskarna jämförde tre grupper: normala maskar, maskar som saknade fmo-2 helt, och maskar som hade konstruerats så att de bildade extra mycket FMO-2. Beteendet skilde sig tydligt mellan grupperna.
Maskar med extra mycket FMO-2 reagerade svagare på både lockande och avskräckande stimuli. De drog sig inte undan från potentiellt farliga bakterier lika ofta som normala maskar. Efter en kort period utan mat gjorde de heller inte den typiska pausen för att äta när de åter stötte på föda, utan fortsatte att röra sig vidare.
Maskar som helt saknade FMO-2 uppvisade ett annat mönster: de utforskade sin omgivning mer sällan och verkade mindre benägna att röra sig runt. Gemensamt för båda ytterligheterna var att beteendeförändringarna hängde ihop med en förändrad tryptofanmetabolism – alltså hur aminosyran tryptofan bryts ned och byggs om i kroppen. Tryptofan är bland annat förstadium till signalsubstansen serotonin, som spelar stor roll för stämningsläge och motivation.
Forskarnas tolkning är att samma mekanismer som tidigare kopplats till livslängdsförlängning nu också visar sig påverka hur maskarna prioriterar mellan att söka mat, undvika fara och utforska sin omgivning.
Du kanske också gillar
Förlänga livet – men också ändra hur vi beter oss?
Tillsammans understryker studierna en viktig poäng i all forskning som syftar till att förlänga livet: det är svårt att påverka stora biologiska processer utan bieffekter. Hos C. elegans kan FMO-2 och närliggande signalvägar bidra till att djuren åldras långsammare vid brist på energi. Men när forskarna ändrar nivåerna av samma enzym ser de också tydliga förändringar i beteendet.
För den som drömmer om att efterlikna effekter av kalorirestriktion med läkemedel – utan att behöva leva på extrem diet – är budskapet dubbelt. Å ena sidan pekar studierna ut konkreta mål, som FMO-2 och dess signalvägar, som skulle kunna trigga en form av ”hälsosam stress” i cellerna. På sikt skulle det kanske gå att härma vissa effekter av kalorirestriktion och hjälpa oss att åldras långsammare.
Å andra sidan visar resultaten att förändringar i dessa signalvägar samtidigt kan påverka hur djur beter sig, hur de värderar risker och belöningar och hur de reagerar på sin omgivning. Innan man ens kan börja tänka på behandlingar för människor måste man därför förstå både de önskade och de oönskade effekterna av att påverka de här systemen.
Än så länge handlar allt om en millimeterlång rundmask. Steget från C. elegans till människa är stort. Men studierna ger en tydlig illustration av hur diet, nervsystem och tarm hänger ihop – och varför vägen till att förlänga livet sannolikt går via finstämda samspel mellan sinnesintryck, signalmolekyler och metabolism, inte bara genom att räkna kalorier.
Du kanske också gillar
FAQ: Kalorirestriktion, beröring och livslängd hos maskar
1. Vad menas med kalorirestriktion i studien?
I försöken fick maskarna mindre energi än vanligt, men utan näringsbrist. Det är detta man kallar kalorirestriktion, och den typen av begränsning har tidigare visats kunna förlänga livslängden hos C. elegans.
2. Går det att dra slutsatser om människor från maskstudier?
Maskar är enkla djur med ett litet nervsystem, men många grundläggande signalvägar liknar våra. Resultaten säger inget direkt om människor, men hjälper forskarna att förstå generella principer för hur åldrande styrs.
3. Hur kan beröring påverka livslängden?
När maskarna fick gå på små kulor som kändes som föda tolkade nervsystemet det som ett ”matlikt” stimuli. Den signalen minskade aktiveringen av enzymet FMO-2 i tarmen och därmed den livsförlängning som annars ses vid begränsat energiintag.
4. Vilken roll spelar enzymet FMO-2?
FMO-2 är ett tarmenzym som påverkar hur ämnesomsättningen är inställd. Hos maskar är det avgörande för att livslängden ska öka vid kalorirestriktion, och förändrade nivåer av enzymet påverkar också deras beteende.
5. Vad visade beteendestudien?
Maskar med extra mycket FMO-2 reagerade svagare både på lockande och farliga stimuli, medan maskar utan enzymet utforskade sin omgivning mindre. Båda förändringarna kopplades till ändrad nedbrytning av aminosyran tryptofan.
6. Innebär resultaten att vi kan få ”livslängdsmedicin” i framtiden?
Studierna pekar ut möjliga biologiska mål, men än så länge handlar det om grundforskning på mask. Om liknande mekanismer visar sig gälla hos människor kan de på sikt bli intressanta för utveckling av läkemedel – men dit är det långt kvar.
Publikation
- Elizabeth S. Kitto, Safa Beydoun, Ella Henry, Megan L. Schaller, Mira Bhandari, Sarah A. Easow, Angela M. Tuckowski, Marshall B. Howington, Ajay Bhat, Aditya Sridhar, Eugene Chung, Charles R. Evans, Scott F. Leiser. Metabolic regulation of behavior by the intestinal enzyme FMO-2. Science Advances, 2025; 11 (43) DOI: 10.1126/sciadv.adx3018
- Elizabeth S. Kitto, Safa Beydoun, Scott F. Leiser. Rewarding touch limits lifespan through neural to intestinal signaling. Proceedings of the National Academy of Sciences, 2025; 122 (43) DOI: 10.1073/pnas.2423780122