Vad får oss egentligen att stiga upp på morgonen? För många handlar svaret om livets mening – den vardagliga känslan av att livet är värt att leva. Stora långtidsstudier kopplar just den riktningen till friskare åldrande och lägre dödlighet. Frågan är hur sambanden ser ut – och hur insikten kan bli användbar i vardagen.
I ett anteckningsblock på ett köksbord i Japan står tre rader: vattna chiliplantorna, ringa barnbarnet, skriva brevet till en vän. Det ser inte ut som ett livsmål. Men i väven av ansvar, lust och sammanhang hittar många den stilla men kraftfulla drivkraft som forskare försöker fånga med en enda fråga. Därifrån är steget kort till ett begrepp som fått fäste i både vardagsspråk och vetenskap.
Vad är ikigai?
Begreppet ikigai populariserades av psykiatern Mieko Kamiya på 1960-talet. Hon skilde mellan källorna till meningsfullhet (relationer, roller, engagemang) och den upplevda känslan av att livet bär. I forskning mäts upplevelsen oftast med en enda fråga – ”Har du ikigai i ditt liv?” – eller med en kort niopunktskala (Ikigai-9). Måtten är grova, men tillräckligt robusta för att följa tiotusentals personer över tid och koppla svaren till hårda utfall. Kort sagt handlar det om en vardaglig känsla av meningsfull riktning – snarare än ett karriärrecept. Den definitionen blir som tydligast när vi ser vad som faktiskt händer i stora grupper över tid.
Vad forskningen visar
Föreställ dig att forskare bara får ställa en enda fråga och sedan väntar i sju år. När svaren summeras i en stor japansk kohort (Ohsaki-studien, n = 43 391; uppföljning ~7 år) framträder ett tydligt mönster: personer som saknade ikigai hade ungefär 50 procent högre risk att dö under perioden än de som hade det. Skillnaden syntes tydligast för hjärt–kärlsjukdom och för yttre orsaker som olyckor och självmord; för cancer sågs ingen tydlig skillnad. Mönstret höll även när forskarna räknade bort tidiga dödsfall och tog hänsyn till ålder, livsstil och deltagarnas hälsoläge vid studiestart. Kort sagt: när känslan av riktning saknas går det oftare sämre för kroppen över tid.
När vi breddar perspektivet stärks bilden. I en japansk nationell studie av äldre (JAGES, uppföljning ~3 år) följdes deltagarna över tid med en hel ”utfallsmatta”: psykiskt välbefinnande, social delaktighet, vardagsfunktion, livstillfredsställelse och andra mått. De som vid start rapporterade meningsfull riktning hade senare bättre psykiskt mående, starkare social delaktighet och bättre vardagsfunktion. För att minska risken för omvänd kausalitet justerade forskarna för måendet vid studiestart – mönstret stod sig ändå.
Ett liknande drag syns när vi tittar närmare på åldrandets sköra sidor. Skörhet (frailty) sammanfattar mindre ork, sämre balans och tappad muskelkraft. I Kashiwa-kohorten (uppföljning 5 år) hade personer med starkare meningsupplevelse lägre risk att utveckla skörhet. I samma material framträdde interleukin-6 (IL-6) som en möjlig länk: markören var kopplad till ökad skörhetsrisk, vilket antyder – men inte bevisar – att låggradig inflammation kan ingå i förklaringen.
Att ikigai hänger ihop med hjärtat blir särskilt tydligt i en annan stor kohort som följdes i nästan två decennier (JACC, medianuppföljning 19,1 år). Där var sambandet mellan högre ikigai och lägre hjärt–kärlsdöd starkast hos personer utan arbete; bland anställda var sambanden svagare eller saknades. Bland arbetslösa män var risken att dö i hjärt–kärlsjukdom ungefär 31 procent lägre hos dem som hade högre ikigai, jämfört med dem med låg ikigai.
Med resultaten på plats uppstår nästa fråga: varför ser det ut så här?
Hur kan allt detta hänga ihop?
Förklaringsspåren börjar i det mest jordnära. I vardagen tenderar den som upplever riktning att röra på sig lite mer, sova lite bättre och söka sig till sammanhang där man både ger och får. Sådana vanor är sedan länge kopplade till god hälsa och fungerar som små rälsbitar som håller livet på spår när dagarna blir stökiga.
Nästa spår går genom psykologin. Känslan av att vara på väg någonstans – om än i små steg – dämpar hopplöshet och malande stress. Mindre långvarig stress betyder att kroppen mer sällan går på högvarv i onödan, vilket i längden är skonsamt.
Och till sist finns biologin. Uppföljningar antyder att låggradig inflammation kan vara en del av kedjan; IL-6 har pekats ut som en möjlig markör i sammanhanget. Det är ingen fastslagen mekanism, men öppnar för möjligheten att upplevelsen påverkar beteenden och sinnesläge – som i sin tur påverkar kroppens inre ”klimat”. Pusselbitarna har ännu inte fallit helt på plats, men de pekar åt samma håll.
Med mekanismerna skissade blir nästa steg praktiskt: vad gör man av det här i sitt eget liv?
Hur hittar man sin ikigai?
Så, hur hittar man sin ikigai i praktiken? Ett bra svar är överraskande odramatiskt: börja i delaktighet och ansvar. Att vara behövd, bidra och få rutin och rytm i vardagen. Frivilliguppdrag, odlingslådor, körsång och generationsöverskridande mötesplatser är konkreta miljöer där man både ger och får. Det är också här svaret på vad begreppet egentligen är blir konkret: mindre ”hitta ditt kall” och mer ”ta nästa meningsfulla steg i den miljö du redan lever i”.
Samtidigt finns det skäl att vara ödmjuk inför vad vi faktiskt vet.
Vad vi fortfarande inte vet
Det mesta vi hittills vet om ikigai bygger på observationsstudier i Japan, ofta med äldre deltagare. Trots noggranna justeringar återstår kausalitetsfrågan: gör upplevelsen oss friskare – eller blir upplevelsen starkare när vi mår bra? Dessutom varierar mätningen (enkelfråga eller kortskala), och hur ikigai tolkas kan skifta kulturellt. Nästa rimliga steg är långtidsstudier med upprepade mätningar, prövade interventioner – och biomarkörer som kan binda ihop beteenden, psykologi och biologi.
Innan vi går i mål kan det också vara värt att reda ut ett seglivat missförstånd.
Vanligt missförstånd
På nätet likställs ikigai ibland med ett färggrant Venn-diagram (”det du älskar/det du är bra på/det världen behöver/det du kan få betalt för”). Det är ett karriärverktyg – inte den traditionella förståelsen. I den japanska forskningen handlar ikigai främst om en vardaglig känsla av meningsfull riktning, ofta rotad i relationer och ansvar.
När begreppet väl landat återstår frågan om konsekvenserna – för samhälle, vård och individ.
Vad betyder det i praktiken?
För folkhälsan antyder resultaten att meningsfull delaktighet inte är ”trevliga aktiviteter” i marginalen, utan något som kan påverka funktionsförmåga och kanske sjukdomsrisk. I vården kan en enkel fråga om riktning komplettera checklistor om sömn, kost, rörelse och socialt stöd. För forskningen är uppgiften att pröva program som faktiskt stärker upplevelsen – och följa effekterna över tid. För många börjar det med små, hållbara vanor där livets mening får påfyllning i vardagen.
Tillbaka till köksbordet
Vi är tillbaka där morgonen började. Chiliplantorna är vattnade, brevet postat och telefonen har tystnat efter ett längre samtal än planerat. Ingenting av detta syns i ett blodprov. Ändå visar de stora kohorterna att där människor svarar ja på frågan om meningsfull riktning följer oftare lägre dödlighet, bättre psykiskt mående och långsammare väg mot skörhet. Kausaliteten är inte bevisad och mycket återstår, men berättelsen pekar åt samma håll som siffrorna.
Livets mening är sällan en dramatisk rubrik – i stället handlar det ofta om tre stilla rader i ett anteckningsblock på ett köksbord. Och just där kan ikigai ta form.
FAQ – Livets mening och ikigai
Vad är ikigai?
Ikigai är en japansk term för en vardaglig känsla av meningsfull riktning – upplevelsen att livet är värt att leva. Den används i forskningen för att studera hur meningsupplevelse hänger ihop med hälsa.
Vad betyder ikigai?
Kort sagt betyder Ikigai en upplevelse av vardaglig meningsfullhet som ofta bottnar i relationer, ansvar och delaktighet, snarare än ett karriärrecept.
Hur hittar man sin ikigai?
Börja i det lilla: stärk relationer, ta ett återkommande ansvar och välj aktiviteter där du både ger och får tillbaka. Små, regelbundna steg bygger känslan av riktning.
Hur hänger livets mening ihop med hälsa?
Studier visar att personer som upplever ikigai har lägre risk att dö i förtid, särskilt lägre risk för hjärt–kärlsdöd (tydligast bland personer utanför arbetsmarknaden) samt lägre risk för skörhet (frailty) över fem år. Ikigai har också kopplats till bättre psykiskt välbefinnande och bättre vardagsfunktion när man följer äldre över tid.
Vad är skillnaden mellan ”livets mening” och ikigai?
Begreppen överlappar, men ”livets mening” används brett i internationell litteratur, medan ikigai är det japanska ordet som betonar vardagens källor till mening.
Kan man mäta ikigai i studier?
Ja. Forskare använder ofta en enda fråga – ”Har du ikigai i ditt liv?” – eller kortskalan Ikigai-9. Dessa mått är enkla men har kopplats till senare hälsoutfall i stora kohorter.
Vad betyder ikigai för äldre personer?
För äldre har ikigai kopplats till lägre risk för framtida funktionsnedsättning och till bättre välbefinnande och vardagsfunktion några år senare, även när man kontrollerar för hur man mådde vid studiestart.
Påverkar ikigai hjärthälsan?
I en stor japansk kohort var en större upplevelse av ikigai kopplad till lägre risk för hjärt–kärlsdöd, framför allt hos personer utan arbete. Sambandet var svagare eller saknades hos anställda.
Finns det biologiska mekanismer bakom ikigai och hälsa?
Det finns indikationer på en koppling till låggradig inflammation. I en femårsuppföljning hade personer med hög upplevelse av ikigai lägre frailty-risk, och markören interleukin-6 (IL-6) pekades ut som möjlig del av förklaringen. Detta är lovande men behöver replikeras.
Hur hittar man sin ikigai efter pensionen?
När arbetets struktur försvinner kan frivilliginsatser, odling, körsång eller generationsöverskridande mötesplatser ge rytm, ansvar och social förankring – och därmed stärka livets mening.
Vad är ikigai i vardagen?
Det kan vara små saker: en hobby, ett återkommande uppdrag, en relation eller att känna sig behövd. I befolkningsstudier är det ofta just de vardagliga källorna som samvarierar med bättre hälsa över tid.
Läs mer:
- Lemurer kan hålla nyckeln till friskare åldrande – även för oss människor
- Vad är hälsosamt åldrande? Hundraåringarna i Cilento kan ha svaret
- Ny studie avslöjar två oväntade vändpunkter i åldrandeprocessen
- Vitamin D kan bromsa biologiskt åldrande, visar ny studie
Källor i urval
- Sone T. m.fl. Psychosomatic Medicine (2008): Ohsaki-studien om upplevd meningsfull riktning och dödlighet.
- Okuzono S.S. m.fl. The Lancet Regional Health – Western Pacific (2022): Outcome-wide-analys av meningsupplevelse och senare hälsa (JAGES).
- Iso H. m.fl. BMJ Open (2022): Syfte/meningsupplevelse och hjärt-kärldöd (JACC).
- Koizumi M. m.fl. Journal of Psychosomatic Research (2017): Meningsupplevelse och framtida funktionsnedsättning.
- Son B.K. m.fl. Archives of Gerontology and Geriatrics (2025): Meningsupplevelse, femårsincidens av skörhet och IL-6.