Stötta oberoende vetenskapsjournalistik – gör ett gratis klimat-test
ClimateHero är en snabb och gratis klimatkalkylator baserad på vetenskap. På bara några minuter svarar du på några frågor och får personliga tips för att minska ditt klimatavtryck – ofta med fördelar för både hälsa och plånbok.
Genom att göra testet via länken nedan stöttar du Mikroskops arbete med att granska forskning och göra den tillgänglig för alla – helt utan kostnad för dig, men ovärderligt för fri och oberoende vetenskapsjournalistik.
Kan ett enda hormon avgöra vem som blir din bästa vän? Oxytocin, ofta kallat kärlekshormonet, har länge förknippats med romantik, närhet och tillit. Nu visar forskare vid University of California, Berkeley – genom försök på präriesorkar – att hormonet fungerar som hjärnans ”sociala kompass”. Resultaten väcker också frågor om vilken roll samma mekanismer kan spela i våra egna vänskapsrelationer.
Från kärlekshormon till vänskapens kemi
Oxytocin frisätts i hjärnan i samband med intima och sociala situationer, från förlossning och amning till sex och nära mänsklig kontakt. Hormonet har fått ryktet som ett slags allmänt ”kärlekslim” som stärker våra relationer, samtidigt som det i vissa sammanhang kopplats till ökad misstänksamhet och aggressivitet mot främlingar. Men bilden är mer komplex än så.
Studier på präriesork – en liten gnagare som, liksom människan, skapar långvariga och selektiva relationer – har visat att parbindningar och föräldrabeteenden kan uppstå även utan fungerande receptorer för hormonet, om än långsammare. Den nya studien, publicerad i tidskriften Current Biology, riktar i stället ljuset mot vänskap: spelar oxytocin samma roll i valet av vänner som i romantiska relationer?
Vad är oxytocin – och vilken roll spelar det i vänskap?
Tidigare har oxytocin ofta beskrivits som ett hormon som generellt stärker alla sociala band. Den nya forskningen nyanserar bilden och visar att dess främsta funktion snarare är att påskynda och underlätta valet av specifika vänner – inte att förstärka social kontakt i stort.
För att undersöka detta använde forskarna präriesorkar, en av få gnagare som både bildar parrelationer och utvecklar vänskapsliknande band. Genom att jämföra normala djur med genetiskt modifierade sorkar som saknade oxytocinreceptorer kunde de följa hur mönstren för sociala relationer förändrades.
Tre tester avslöjar vänskapens mekanik
I det första experimentet fick två tidigare okända sorkar dela bur i ett dygn. Därefter testades den ena sorken i en situation där den kunde välja mellan att umgås med sin nya partner eller med en helt främmande sork. Normala djur utvecklade redan efter 24 timmar en tydlig preferens för sin partner, medan de utan oxytocinreceptorer inte visade någon sådan preferens. För dem kunde det ta upp till en vecka innan de började välja partnern framför främlingen.
I det andra experimentet placerades långvariga par i en stor inhägnad med flera rum och gångar, tillsammans med andra sorkar. Normala djur höll sig först nära sin etablerade partner innan de började utforska nya kontakter. De utan oxytocinreceptorer däremot blandade sig genast med alla, som om de inte längre kunde skilja på bekanta och obekanta.
Det tredje experimentet mätte hur belönande relationerna var. Djuren fick trycka på en spak för att få tillgång till en vän, partner eller främling. Normala sorkar jobbade mer för att nå både vänner och partner, medan de utan oxytocinreceptorer endast ansträngde sig för att komma till sin parningspartner.
Forskarna såg också att de receptorlösa djuren var mindre aggressiva och mindre benägna att undvika främlingar. Det tyder på att oxytocin inte bara främjar närhet till det välbekanta, utan också bidrar till att vi tar avstånd från det obekanta.
Nanosensor visar förändrad signalering i hjärnan
För att förstå vad som sker på molekylnivå använde forskarna en ny nanosensor som kunde mäta frisättningen av oxytocin i nucleus accumbens, en central nod i hjärnans belöningssystem. Hos de genetiskt modifierade sorkarna, som saknade oxytocinreceptorer, registrerades en lägre frisättning från färre punkter i hjärnan. Detta kan förklara varför deras vänskapsband tog längre tid att etablera och varför relationerna fick lägre prioritet.
Vad betyder resultaten för oss?
Att parrelationer kan bildas även utan oxytocinreceptorer, medan vänskapsband tycks vara mer beroende av dem, antyder att olika typer av relationer bygger på delvis skilda biologiska mekanismer. För människor kan detta ge viktiga ledtrådar till varför vissa har lättare att skapa vänskapsband än andra. Forskarna ser också en möjlig koppling till tillstånd som autism och schizofreni, där svårigheter med socialt samspel är relativt vanliga.
Tillsammans pekar dessa resultat på att kärlekshormonet har en mer mångfacetterad roll än man tidigare trott. Studierna på präriesorkar indikerar att hormonet inte enbart är knutet till romantik och familjeband – det är också en kraft som formar vänskaper, styr sociala val och kan – om liknande mekanismer gäller hos människor – påverka hur vi orienterar oss i våra relationer.
Från kultur till biologi: kärlekshormonet i fokus
I litteratur och kultur har vänskap ofta skildrats som ett socialt fenomen, format av normer, erfarenheter och tidens ideal. Den nya forskningen på präriesorkar påminner oss om att även dessa relationer har biologiska rötter – och att kultur och biologi kanske samspelar mer än vi tidigare trott.
Om samma mekanismer gäller för människor återstår att fastställa, men resultaten väcker nya frågor. Kan vi stärka våra vänskapsband genom att bättre förstå hjärnans kemi – och kan denna kunskap en dag användas i behandlingar som hjälper oss att inte bara leva längre, utan också leva tillsammans?
FAQ – Oxytocin och vänskap
Vad gör oxytocin i kroppen?
Oxytocin är ett hormon som frisätts vid sociala och intima situationer, till exempel vid amning, sex och närhet. Det bidrar till känslor av samhörighet och tillit, men kan också påverka hur vi reagerar på främlingar.
Hur påverkar oxytocin vänskap?
Studier på präriesork visar att oxytocin hjälper hjärnan att snabbt välja ut och hålla fast vid vissa individer. Utan hormonet tar det längre tid att knyta band och djuren blir mindre selektiva i sitt umgänge.
Kan relationer bildas utan hormonet?
Ja, både par- och vänskapsrelationer kan uppstå utan oxytocinreceptorer, men processen går långsammare och blir mindre tydlig. Detta kan ge ledtrådar till varför social förmåga varierar mellan individer.
Hur studerar forskarna oxytocin?
I den aktuella studien användes en nanosensor som mätte hormonsignaleringen i hjärnans belöningssystem. Resultaten visade att djur utan receptorer frisatte mindre oxytocin, vilket kan förklara deras långsammare relationsbygge.
Läs mer:
- Sociala relationer stärker hälsan
- Forskning om smärtlindring ger hopp: Peptidbaserade läkemedel kan revolutionera behandlingen av kronisk buksmärta
- Vad är hälsosamt åldrande? Hundraåringarna i Cilento kan ha svaret
- Ny studie avslöjar två oväntade vändpunkter i åldrandeprocessen
Publikation
Alexis M. Black, Natsumi Komatsu, Jiaxuan Zhao, Scarlet R. Taskey, Nicole S. Serrano, Ruchira Sharma, Devanand S. Manoli, Markita P. Landry, Annaliese K. Beery. Oxytocin receptors mediate social selectivity in prairie vole peer relationships. Current Biology, 2025; DOI: 10.1016/j.cub.2025.07.042
