Episodiskt minne kan vara mindre “eget” än vi har trott

Senast uppdaterad den 5 februari, 2026 av Mikroskop redaktion

Hur fungerar minnet när vi plockar fram något vi varit med om – jämfört med något vi bara vet? En ny studie antyder att skillnaden mellan episodiskt minne och semantiskt minne inte är så skarp som man tidigare trott.

Du minns kanske exakt var du stod när du fick ett viktigt besked – som en liten film i huvudet, med plats, tid och känsla. Det är vårt episodiska minne. Samtidigt vet du att Stockholm är Sveriges huvudstad, utan att den kunskapen är knuten till ett särskilt ögonblick. Det är vårt semantiska minne.

I decennier har minnesforskningen ofta behandlat dessa som två skilda system. Men en ny studie från University of Nottingham och University of Cambridge antyder att gränsen kan vara mindre tydlig – åtminstone när hjärnan hämtar fram minnen. När forskarna jämförde lyckad återhämtning av episodiska och semantiska minnen med fMRI (funktionell magnetkamera) fann de ingen evidens för en tydlig skillnad i hjärnaktivitet i de analyser de förregistrerat. Studien är publicerad i Nature Human Behaviour. 

Episodiskt minne och semantiskt minne – vad är skillnaden?

I pressmaterialet beskriver forskarna episodiskt minne som förmågan att minnas en händelse som inträffat i ett visst sammanhang – en viss plats och tid – och som kan kännas som en “mental tidsresa” tillbaka. Semantiskt minne, däremot, handlar om fakta och generell kunskap som går att plocka fram utan koppling till när och var man lärde sig den. 

Det är en intuitiv uppdelning som hjälpt forskare att strukturera minnesfältet. Men den väcker också en jobbig fråga: om vi redan från början tänker “två system”, riskerar vi då att missa hur mycket de faktiskt delar? Eller annorlunda uttryckt: använder hjärnan olika spår – eller samma nätverk, fast på olika sätt?

Ett experiment som försöker jämföra “äpplen med äpplen”

En stor utmaning i den här typen av forskning är att episodiska och semantiska minnestest ofta skiljer sig åt i mycket mer än minnestyp: svårighetsgrad, strategi, uppmärksamhet och språkliga krav kan variera. Forskarna bakom den nya studien tar själva upp att tidigare hjärnavbildningsresultat – där episodiskt och semantiskt minne ofta ser ut att överlappa – kan bero på metodproblem men också på begränsningar i mätningen med fMRI.

Därför byggde forskargruppen två uppgifter som var tätt matchade.

Deltagarna (totalt 40 personer) skulle återkalla kopplingar mellan logotyper och varumärkesnamn. I den semantiska uppgiften byggde kopplingarna på förkunskap: deltagarna såg en logotyp och skulle ange vilket varumärke den hörde till – alltså semantiskt minne. I den episodiska uppgiften var kopplingarna i stället nyinlärda under en tidigare studie-fas, och nu skulle deltagarna minnas vilka logotyper som hörde ihop med vilka namn utifrån det de nyligen lärt sig i studien – alltså episodiskt minne.

Här betyder “episodiskt” inte minnen från det egna livet, utan minnen knutna till en specifik inlärningssituation i experimentet.

I pressreleasen formuleras det som att deltagarna i den semantiska delen återkallade varumärkesinformation från tidigare kunskap, medan de i den episodiska delen återkallade detaljer om parningen de lärt sig under studie-fasen. 

fMRI: en karta över aktivitet – indirekt

Under uppgifterna låg deltagarna i fMRI (funktionell magnetkamera). Metoden är icke-invasiv och uppskattar hjärnans aktivitet genom att mäta förändringar i blodflöde och syresättning. När ett område arbetar mer förändras blodets syreinnehåll och flöde på ett sätt som går att registrera, och forskare kan då se vilka delar av hjärnan som typiskt sett blir mer engagerade under en uppgift. 

Det är viktigt att komma ihåg att fMRI inte “läser minnen”. Men den kan visa om olika typer av återkallning brukar dra igång olika nätverk – eller om de i stort sett ser likadana ut på en övergripande nivå.

Resultatet: ingen evidens för en tydlig skillnad vid lyckad återkallning

Studiens huvudresultat är ovanligt rakt: forskarna fann ingen evidens för att hjärnan aktiverades på olika sätt när deltagarna lyckades återkalla episodiska respektive semantiska minnen. Det gällde både i de hjärnnätverk forskarna hade bestämt i förväg att analysera och i de kluster som generellt aktiverades av uppgiften. Med en Bayes-analys – en statistisk metod – fick de dessutom stöd för tolkningen att nollhypotesen om ingen skillnad var mest förenlig med data i deras upplägg.

I publikationen framgår också att flera figurer redovisar resultat för n = 36, vilket betyder att inte alla deltagare ingår i alla analyser.

Forskningsledaren Roni Tibon säger i University of Nottinghams pressinformation att teamet blev förvånat, eftersom en lång forskningstradition förutspått skillnader – men att de i stället såg en tydlig överlappning i de hjärnregioner som är inblandade.

Vad betyder det här – och vad betyder det inte?

Det här är lätt att feltolka som att episodiskt minne och semantiskt minne är “samma sak”. Det är inte vad studien visar.

Det studien faktiskt visar är mer precist: när människor lyckas återkalla rätt information i två mycket lika uppgifter ser forskarna ingen tydlig skillnad i hjärnans aktivitetsmönster i de analyser som var bestämda i förväg. Med andra ord: i just det här upplägget verkar hjärnan använda överlappande nätverk när vi plockar fram nyinlärd information från experimentet jämfört med tidigare kunskap.

Samtidigt är det fullt möjligt att skillnader finns – men på andra nivåer. Till exempel:

• Både episodiska och semantiska minnen kan använda samma breda nätverk, men skilja sig i finare mönster eller i timing som inte syns lika tydligt i just de här måtten.
• Skillnader kan ligga i andra delar av minnesprocessen, som inlärning, stabilisering över tid eller hur minnen kopplas till känslor och självupplevelse – snarare än i själva återkallningen.
• Eller så är gränsen mellan systemen mer flytande än vi gärna beskriver den: mer en glidande skala än en vägg.

Studiens styrka är att den inte bara “råkade” hitta överlapp, utan att den byggdes för att testa det med matchade uppgifter – och att resultaten pekade mot frånvaro av skillnad snarare än en svag, svårtolkad trend.

Kort sagt: studien ger en skarp datapunkt i debatten om hur minnet fungerar. Den säger inte att begreppen är onödiga – men den antyder att hjärnans återkallningsmaskineri kan vara mer återanvändande än våra lärobokskategorier.

Kopplingen till Alzheimers sjukdom – en möjlig implikation, inte ett kliniskt resultat

I pressmaterialet lyfter forskarna att fynden kan påverka hur man tänker om minnessjukdomar som demens och Alzheimers sjukdom. Om olika typer av minne i större utsträckning delar samma hjärnnätverk kan det ge ett annat perspektiv på vad som händer när minnet sviktar.

Men det är viktigt att vara tydlig: studien är en experimentell fMRI-studie på friska deltagare och testar varken diagnos, behandling eller prognos. Kopplingen till Alzheimers sjukdom är alltså en hypotes om vägen framåt, inte en klinisk slutsats.

Med det sagt kan resultaten ändå spela roll för vilka frågor forskare ställer. Om episodiskt minne och semantiskt minne lutar sig mot överlappande system vid minnesåterkallning kanske minnessvikt inte bara handlar om att “ett system slås ut”, utan om att samspelet i nätverk som behövs för att hämta fram både fakta och upplevelser blir skörare.

En detalj som stärker trovärdigheten: förregistrerad studie

Arbetet är publicerat som en Registered Report (förregistrerad och förhandsgranskad studie), vilket betyder att forskarnas plan för hypoteser och analyser granskades innan resultaten var kända. I artikelns abstract står att “Stage 1”-protokollet accepterades redan den 15 september 2021 och att protokollet finns öppet i forskningsarkivet OSF (Open Science Framework).

Sådana upplägg minskar risken för efterhandsanpassade analyser. Det gör också ett “negativt” resultat – alltså att man inte hittar stöd för en skillnad – mer informativt. Här var målet att testa en central uppdelning i minnesforskningen så rättvist som möjligt, och utfallet blev att man inte såg någon tydlig skillnad i hjärnaktivitet när deltagarna lyckades återkalla episodiska jämfört med semantiska minnen.

Publikation

Roni Tibon, Andrea Greve, Gina Humphreys, Jörn Alexander Quent, Richard Henson. Neural activations and representations during episodic versus semantic memory retrieval. Nature Human Behaviour, 2026; DOI: 10.1038/s41562-025-02390-4