När ”glutenkänslighet” inte beror på gluten

Senast uppdaterad den 4 december, 2025 av Mikroskop redaktion

Många som upplever glutenkänslighet reagerar troligen inte på själva glutenproteinet. Nya forskningssammanställningar pekar i stället på samspelet mellan tarmen och hjärnan, och på att andra ämnen i maten – som FODMAP – kan bidra till symtomen.

Från magkänsla till evidens: bilden av NCGS

Uppblåst mage efter pastan, diffust illamående efter smörgåsen, trötthet som inte riktigt går över. För många blir slutsatsen självklar: ”Jag är glutenintolerant.” Men för den som inte har celiaki kan pusslet se annorlunda ut. I den samlade forskningen om icke-celiakisk glutensensitivitet (NCGS) – ofta kallad glutenkänslighet – framträder en mer komplex bild där både kosten och samspelet mellan tarmen och hjärnan spelar huvudroller. Tillståndet uppskattas beröra omkring tio procent av befolkningen; i vissa källor anges upp till 15 procent, men siffrorna varierar beroende på hur man frågar och definierar besvär.

Vad betyder det egentligen att vara ”glutenkänslig”?

NCGS är ett paraplybegrepp för symtom som personer kopplar till glutenhaltiga spannmål (t.ex. vete, råg, korn) — trots att tester inte visar celiaki eller vete-/spannmålsallergi. Typiska besvär är gaser, buksmärta, uppblåsthet, hjärntrötthet och ibland hud- eller ledsymtom. I blindade provokationsstudier där deltagare får gluten, andra spannmålskomponenter och placebo är det bara en mindre grupp som reagerar konsekvent på just gluten; många reagerar lika på annat — eller enligt förväntan.

Det är här tarmen och hjärnan kommer in. Tarm–hjärna-axeln är ett nätverk av nerver, hormoner och immunologiska signaler som kopplar ihop matsmältningen med hur vi tänker, känner och tolkar kroppens signaler. När kommunikationen blir överkänslig kan helt normala magrörelser kännas som smärta, och vardagsmat uppfattas som ”provocerande”.

NCGS är inte detsamma som glutenintolerans

I dag används orden gärna som synonymer, men medicinskt betyder glutenintolerans nästan alltid celiaki — en autoimmun sjukdom där gluten skadar tunntarmens slemhinna. Celiaki kräver livslångt strikt glutenfri kost.

NCGS innebär något annat: symtomen liknar ofta IBS och saknar den tarmskada som ses vid celiaki. Utlösaren är inte heller alltid gluten — och många blir hjälpta av åtgärder som riktar in sig på tarm–hjärna-axeln och på andra kostfaktorer än gluten.

FODMAP och andra spannmålskomponenter

Om symtomen inte beror på gluten — vad beror de då på? En förklaring är FODMAP, en grupp fermenterbara kolhydrater som finns i många livsmedel, till exempel i vete och råg (fruktaner), men också i lök, baljväxter och vissa frukter. När dessa bryts ned av tarmbakterier ökar gasbildningen och mer vätska dras in i tarmen — helt normala processer som hos känsliga personer kan trigga smärta och uppblåsthet.

Även andra komponenter i glutenhaltiga spannmål (t.ex. vete, råg, korn) kan bidra, såsom fruktaner samt amylas-trypsininhibitorer (ATI) som förekommer i vete och närbesläktade arter.

Det betyder inte att alla behöver undvika FODMAP-rika livsmedel. Men för den som får återkommande besvär efter sådan mat kan en tidsbegränsad, strukturerad låg-FODMAP-strategi — följd av noggrann återintroduktion — hjälpa till att ringa in vilka livsmedel som orsakar problem.

Förväntanseffekter – när hjärnan förstärker magens röst

Att förväntningar spelar roll kan låta provocerande, men det förminskar inte besvären. Tvärtom: hjärnans tolkning av signaler från magen är central vid både IBS och NCGS. Om vi är oroliga inför en måltid tolkar vi lättare helt normala signaler som varningsflaggor. Placebo betyder att positiva förväntningar kan minska symtomen (vi mår bättre för att vi tror det). Nocebo är motsatsen: negativa förväntningar kan förstärka symtomen (vi mår sämre för att vi tror det). Samma mat kan alltså upplevas olika beroende på sammanhang, information och tidigare erfarenheter. Det är också därför psykologiskt stöd — från enkel kunskapsförmedling till KBT eller tarmfokuserad hypnos — kan lindra symtom, även om kosten är oförändrad.

Så kan vården lägga upp det – steg för steg

• Uteslut celiaki och spannmålsallergi. Blodprov (och vid behov tunntarmsbiopsi) för celiaki samt allergiutredning är startpunkten. Viktigt: börja inte med strikt glutenfritt innan utredningen är klar — då kan testresultaten bli missvisande.

• Kartlägg symtom och kost. En enkel dagbok över vad du äter, när besvär uppstår och hur starka de är ger ovärderliga ledtrådar.

• Testa strukturerat, inte allt på en gång. Om FODMAP misstänks kan en låg-FODMAP-period på 4–6 veckor följas av kontrollerad återintroduktion, gärna med dietiststöd. Vetefria/glutenfria perioder kan prövas selektivt, men målet är att identifiera utlösare — inte att skapa permanenta förbud.

• Stärk tarm–hjärna-axeln. Stressreglering, sömn, fysisk aktivitet och vid behov psykologiska insatser kan minska känsligheten i systemet.

• Titta på helheten i kosten. Sikta på en varierad, näringstät kost. Vid längre begränsningar: se över intag av fibrer, järn, B-vitaminer, kalcium och D-vitamin.

Vad betyder det här för den som undviker gluten?

För vissa hjälper glutenfritt — och då är det en rimlig strategi. Men för många med glutenkänslighet är strikt glutenfritt mer begränsande än hjälpsamt. Den bredare slutsatsen är att många reagerar på något i spannmålsbaserade livsmedel som innehåller gluten — och att detta ”något” ofta är FODMAP (som fruktaner i vete/råg) eller andra komponenter — i kombination med hur tarmen och hjärnan kommunicerar. Med en nyanserad utredning kan fler få lindring utan onödiga förbud.

Kärnan i budskapet

Begreppet glutenkänslighet fångar verkliga besvär — men förvånansvärt ofta är det inte gluten som är boven i dramat. Forskningen pekar mot en kombination av kostfaktorer (särskilt FODMAP) och en känslig tarm–hjärna-axel. För vården innebär det mer träffsäkra utredningar och personanpassade råd. För individen kan det betyda färre begränsningar, mer kunskap — och en mage som blir lättare att leva med i längden.

Publikation

Jessica R Biesiekierski, Daisy Jonkers, Carolina Ciacci, Imran Aziz. Non-coeliac gluten sensitivity. The Lancet, 2025; DOI: 10.1016/S0140-6736(25)01533-8