Periodisk fasta vid Crohns sjukdom: 16:8-upplägg kopplas till mindre magbesvär

Senast uppdaterad den 18 februari, 2026 av Mikroskop redaktion

Kan periodisk fasta vid Crohns sjukdom dämpa sjukdomsaktiviteten? En randomiserad studie ger ett intressant besked. Under 12 veckor åt vuxna med Crohns och övervikt eller fetma alla sina måltider inom ett dagligt ätfönster på åtta timmar och fastade resten av dygnet (16:8). Resultatet kopplades till mindre magbesvär, lägre sjukdomsaktivitet och förbättrade markörer för systemisk inflammation – utan krav på att äta mindre.

Periodisk fasta vid Crohns sjukdom – när maten får en klocka

Crohns sjukdom är en inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) där immunförsvaret driver en långvarig inflammation i mag–tarmkanalen. Ofta kommer besvären i skov – med magont, diarré och en trötthet som kan slå hårt även när magen är hyfsat lugn. Inte konstigt att vardagen för många med sjukdomen kretsar kring mat: vad som fungerar, vad som triggar och när det är smartast att äta.

Men mat påverkar inte bara tarmen via innehållet, utan också via tajmingen. Kroppen går i takt med dygnet: hormoner, ämnesomsättning och immunförsvar skiftar med klockan. I stället för att ge fler råd om vad man ska äta testade forskare i Kanada därför något enklare: att ge kroppen längre pauser från mat. Upplägget var tidsbegränsat ätande i ett 16:8-upplägg – ett ätfönster på åtta timmar och fasta resten av dygnet. Därefter följde de både hur deltagarna mådde och hur sjukdomsaktivitet och inflammationsmarkörer förändrades.

Så funkar 16:8 i praktiken

Det är lätt att förstå varför upplägget väcker intresse. Det handlar inte om en ny lista med “tillåtet” och “förbjudet”, utan om en enkel regel som går att använda i vardagen.

Tidsbegränsat ätande betyder att dagens måltider ryms inom ett bestämt tidsfönster. I den här studien åt deltagarna all sin mat inom ett ätfönster på åtta timmar och fastade resten av dygnet – totalt 16 timmar. Med andra ord: ett 16:8-upplägg.

En detalj är viktig: deltagarna fick inga instruktioner om kalorirestriktion. Försöket var alltså inte upplagt som en bantningskur, utan för att se om själva mattiderna kan påverka symtom och inflammation.

Lägre sjukdomsaktivitet och mindre magbesvär

Efter 12 veckor hade grupperna glidit isär.

I gruppen som åt inom tidsfönstret sjönk sjukdomsaktiviteten med cirka 40 procent jämfört med kontrollgruppen. De som åt inom tidsfönstret rapporterade också ungefär hälften så mycket magrelaterade besvär som kontrollgruppen, som åt utan tidsgräns.

Det är stora skillnader för en förändring som, på papperet, mest ser ut som en justerad vardagsrutin. Men studien var liten – totalt 35 personer, alla med Crohns och övervikt eller fetma. Resultaten räcker inte för att generalisera, men de är tillräckligt tydliga för att motivera större och längre studier.

Spår i blodet: tecken på minskad inflammation

Att studien är liten betyder dock inte att fynden bara handlar om subjektiva upplevelser. Forskarna tittade också på sådant som går att mäta – blodprover och markörer kopplade till systemisk inflammation och metabol hälsa. I gruppen som höll sig till tidsfönstret syntes förbättringar, med lägre nivåer av leptin (aptit-/fettvävshormon) och PAI-1 (kopplat till koagulation och inflammation).

Det innebär inte att Crohns “försvinner” bara för att man flyttar måltiderna. Men det pekar mot något intressant: tajmingen för måltiderna kan sätta avtryck även i kroppens inflammationssignaler, inte bara i hur magen känns från dag till dag.

Förändringar i vikt och visceralt fett

Även vikten förändrades under studieperioden.

Deltagarna i tidsfönstergruppen gick i genomsnitt ner cirka 2,5 kilo (5,5 pounds), medan kontrollgruppen i snitt gick upp cirka 1,7 kilo (3,7 pounds). I tidsfönstergruppen rapporterade forskarna dessutom en minskning av visceralt fett – bukfett kring organen.

Att just bukfettet kring organen minskade spelar roll eftersom det inte bara är ett passivt “lager”. Det är biologiskt aktiv vävnad som kan skicka ut signalämnen kopplade till inflammation. Om den vävnaden krymper kan det – åtminstone i teorin – dämpa kroppens inflammatoriska bakgrundsbrus.

Samtidigt är det värt att vara noggrann med tolkningen: deltagarna fick inga order om att äta mindre, men ett tidsfönster kan ändå minska småätandet – helt enkelt eftersom det finns färre timmar att äta på. Studien visar alltså att något förändrades, men inte exakt varför.

Varför kan tajming spela roll vid Crohns?

Det finns flera tänkbara förklaringar till att en tydligare måltidsrytm kan hänga ihop med både symtom och inflammationsmarkörer:

1) Tarmfloran kan också påverkas
Forskarna nämner “lovande” förändringar i tarmbakterier. Det är ett spår som väcker intresse, men som behöver bekräftas i större studier innan man vet hur stabilt det är – och om det hänger ihop med symtom och sjukdomsaktivitet.

2) Dygnsrytmen påverkar immunförsvaret
Kroppen är inte likadan morgon som kväll. Måltider sätter i gång hormoner och energisignaler, och de kan i sin tur påverka immunaktivitet. Ett 16:8-upplägg kan därför flytta balansen mellan perioder av “bearbetning” och perioder av återhämtning.

3) Bukfett är biologiskt aktivt
Visceralt fett, alltså bukfett kring organen, är inte bara extra vikt. Det kan bidra till inflammationssignaler. Om den vävnaden minskar kan det passa ihop med att markörer kopplade till systemisk inflammation förbättrades i tidsfönstergruppen.

För vilka kan det här vara relevant?

Studien säger mest om en ganska tydlig grupp: vuxna med Crohns sjukdom som samtidigt har övervikt eller fetma. Det är i första hand där resultaten hör hemma.

För andra kan bilden se annorlunda ut. Har man undervikt eller lätt tappar vikt, kämpar med näringsbrister, befinner sig i ett aktivt skov eller behöver en strikt symtomanpassad strategi för att över huvud taget få i sig mat, går det inte att bara översätta resultaten rakt av.

Forskarna betonar också att större studier behövs innan man vet hur robust effekten är – och vilka patienter som faktiskt har mest att vinna. Den som vill testa upplägget bör prata med sin behandlande läkare, särskilt vid viktnedgång, näringsbrister eller pågående skov.

Kort sagt

På tolv veckor kopplades periodisk fasta vid Crohns sjukdom – tidsbegränsat ätande med 16:8-upplägg och ett ätfönster på åtta timmar – till lägre sjukdomsaktivitet och mindre magbesvär i en randomiserad studie. Samtidigt syntes förändringar i markörer kopplade till systemisk inflammation.

Det här är varken ett nytt standardråd för personer med Crohns eller en ersättning för läkemedel. Men resultaten pekar på något ovanligt konkret: att när man äter kan spela roll – inte bara vad man äter.

Publikation

Natasha Haskey, Jiayu Ye, Ayva Lewis, Munazza Yousuf, Raylene A. Reimer, Maitreyi Raman. Time-Restricted Feeding Reduces Body Mass Index, Visceral Adiposity, Systemic Inflammation, and Clinical Disease Activity in Adults With Crohn’s Disease: A Randomized Controlled Study. Gastroenterology, 2026; DOI: 10.1053/j.gastro.2025.11.008