Senast uppdaterad den 11 december, 2025 av Mikroskop redaktion
När tarmcancer – kolorektalcancer – väl har uppstått kan sjukdomens framtid avgöras förvånansvärt tidigt. En ny studie i Nature Genetics visar att tumören genomgår ett slags ”Big Bang”-ögonblick där cancercellerna, med hjälp av både genetiska och epigenetiska förändringar, lyckas göra sig osynliga för immunförsvaret. På sikt kan denna upptäckt påverka hur vi använder immunterapi vid tarmcancer.
Resultaten ger ny kunskap om både kolorektalcancer och kroppens försvar mot tumörer. Den nya kunskapen kan hjälpa läkare att förutspå vilka patienter som har störst chans att ha nytta av behandlingar som utnyttjar immunförsvaret – och att välja den mest lämpliga behandlingen för dem.
Du kanske också gillar
En vanlig cancerform – allt oftare hos yngre
Tjock- och ändtarmscancer, alltså kolorektalcancer, är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Varje år får omkring 7 000 personer diagnosen, varav drygt 5 000 tjocktarmscancer och drygt 2 000 ändtarmscancer.
Under senare decennier har forskare dessutom sett en tydlig ökning av tarmcancer bland yngre vuxna – personer under 50 år – både i Sverige och internationellt. Det har ökat intresset för tidig upptäckt, screening och för att förstå hur tumörer utvecklas i samspel med immunförsvaret.
Immunterapi har redan revolutionerat behandlingen av till exempel malignt melanom och vissa former av lungcancer. För tarmcancer är bilden mer splittrad: bara en mindre andel patienter svarar bra på dagens immunterapier. Den nya studien försöker ta reda på varför.
Hur fungerar immunförsvaret vid tarmcancer?
För att förstå resultaten behöver man först veta hur immunförsvaret brukar reagera när en tumör uppstår.
Normalt patrullerar immunceller – kroppens försvarsceller – kroppen och letar efter celler som avviker från det normala. Cancerceller bär ofta på mutationer som gör att de bildar förändrade proteiner. Dessa kan bli till så kallade neoantigener – små flaggor på cellens yta som signalerar ”något är fel” till immunförsvaret.
Om en tarmcancer är dålig på att dölja sina neoantigener kan den snabbt bli ett lätt byte för immuncellerna. Men om cancercellerna lyckas kamouflera sig, eller slå ut delar av immunförsvarets igenkänningssystem, får de en fördel i längden. Det är denna immunflykt som forskarna nu har kartlagt i detalj för kolorektalcancer.
Svensk medverkan i internationellt storprojekt
Den aktuella studien är ett samarbete mellan The Institute of Cancer Research i London, forskningsinstitutet Human Technopole i Milano och forskare vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet.
Forskarna utgick från tumörprover från 29 personer med tarmcancer. I stället för att analysera en stor klump tumörvävnad åt gången plockade de ut enskilda körtelstrukturer – sammanlagt 495 små ”tumöröar” – och mätte flera lager av information:
- förändringar i DNA (mutationer)
- RNA-nivåer, som visar vilka gener som är aktiva
- hur tätt DNA:t är packat kring proteiner i kromosomerna – en del av det som kallas epigenetik.
Dessutom kartlade de organisationen av tumör- och immunceller med hjälp av högupplöst rumslig sekvensering (där man både mäter gener och ser var i vävnaden cellerna sitter) och avancerad multiplex bildteknik i vävnadssnitt (där många olika markörer färgas in samtidigt). På så sätt kunde de följa tarmcancerns utveckling och se hur relationen till immunförsvaret förändrades – eller snarare knappt förändrades alls – över tid.
Epigenetik och cancer – när tumören blir osynlig
Epigenetik handlar om hur gener slås på och av utan att DNA-sekvensen ändras. I den nya studien ser forskarna att just kopplingen mellan epigenetik och cancer spelar en nyckelroll i tarmcancerns ”Big Bang”.
Genom att förändra hur tätt DNA är packat kan cancercellerna styra vilka gener som läses av. I tumörproverna såg man att epigenetiska förändringar bidrog till att stänga av gener som är viktiga för antigenpresentation – alltså för att neoantigener ska visas upp på cellytan. Resultatet blev färre varningsflaggor på cellernas yta och ett immunförsvar som får svårare att upptäcka tumören.
Studien är därmed ett tydligt exempel på hur epigenetik och cancer hänger ihop: utan att själva DNA-koden ändras kan tumören stänga av gener som behövs för att immunförsvaret ska förstå vad som händer. Samtidigt visar analyserna att genetiska förändringar, till exempel mutationer i gener kopplade till immunigenkänning, också bidrar till att etablera immunflykt.
Forskarna fann att denna immunflykt inträffar mycket tidigt i tumörens liv. När tarmcancern väl har hittat ett sätt att bli mindre synlig för immunförsvaret fortsätter tumören på samma linje när den växer och sprider sig. Relationens grundkaraktär förändras förvånansvärt lite över tid.
Det är detta mönster som forskarna liknar vid en ”Big Bang”: tidigt sker ett stort skifte, och därefter följer resten av tarmcancerns utveckling den bana som lagts ut från början.
Fakta: Från ”Big Bang” till kampen mot cancer – hur orden styr blicken
I studien beskriver forskarna tarmcancerns utveckling som ett ”Big Bang”-ögonblick. Metaforen är hämtad från kosmologin: en tidig händelse som sätter kursen för allt som följer. Inom medicinen är sådana bilder vanliga.
Cancer beskrivs ofta som en kamp: vi ”bekämpar tumören”, ”mobiliserar immunförsvaret” och ”sätter in tunga vapen”. Språket kan ge kraft – men också antyda att den som är sjuk förlorar om behandlingen inte lyckas.
Big Bang-bilden betonar i stället hur tidiga förändringar, långt innan sjukdomen märks, kan få stor betydelse. Den väcker frågor om vad som redan är förutbestämt och vad som fortfarande går att påverka. Genom att uppmärksamma metaforerna syns också hur cancer är en kulturell berättelse, inte bara en biologisk process.
Varför hjälper inte immunterapi alla?
I dag är det framför allt en undergrupp av patienter med kolorektalcancer – de med så kallad hög mikrosatellitinstabilitet, MMR-defekt cancer – som har god nytta av immunterapi. Deras tumörer innehåller många mutationer och därmed många neoantigener, vilket gör dem till tacksamma måltavlor för ett aktiverat immunförsvar.
För de flesta fall av tarmcancer ser situationen annorlunda ut. Där verkar tumören redan tidigt ha slagit in på en bana där den håller nere antalet neoantigener och slår ut delar av immunförsvarets igenkänningssystem. När man senare sätter in immunterapi vid tarmcancer finns det helt enkelt för få tydliga mål för behandlingen att angripa.
Studien ger därmed en möjlig förklaring till varför immunterapi bara fungerar för en mindre del av patienterna. Samtidigt öppnar den för nya sätt att tänka. Om immunflykten formas tidigt och sedan består, skulle man i princip kunna ta ett tumörprov vid diagnos och använda det för att bedöma hur mottaglig just den tarmcancern är för olika former av immunterapi eller tumörvaccin.
På sikt kan valet av immunterapi vid tarmcancer komma att styras mer av sådana genetiska och epigenetiska mönster.
Kan tumören göras synlig igen?
Forskarna diskuterar också hur resultaten skulle kunna utnyttjas i framtida behandlingar. Om epigenetiska förändringar tystar de gener som behövs för att visa upp neoantigener, kanske man kan ”skruva tillbaka” dessa förändringar med läkemedel som påverkar epigenomet.
I teorin skulle man kunna kombinera immunterapi vid tarmcancer, eller riktade tumörvacciner, med epigenetiska läkemedel som gör tumörcellerna mer synliga. En sådan kombination skulle kunna öka antalet neoantigener på cellytan och återaktivera delar av immunförsvarets igenkänningssystem. Då skulle immunterapi för patienter med tarmcancer få fler angreppspunkter.
Än så länge är detta dock hypoteser som behöver testas både i laboratoriemodeller och i kliniska studier innan de kan bli aktuella i vården.
Vad betyder resultaten för patienter?
Studien förändrar inte dagens vård för personer med tarmcancer över en natt. Däremot ger den en mer detaljerad karta över det tidiga samspelet mellan tumör och immunförsvar. På sikt kan det få flera konsekvenser:
- bättre urval av patienter till immunterapi och framtida vacciner
- nya kombinationsbehandlingar där epigenetiska läkemedel används för att göra tumören mer synlig
- mer detaljerade prognoser, där tarmcancerns ”Big Bang”-ögonblick i princip skulle kunna användas för att bättre förstå hur sjukdomen utvecklas.
Tarmcancer framträder därmed inte bara som en klump celler som växer för mycket, utan som ett helt ekosystem där tumörceller, stödjeceller och immunförsvaret hela tiden påverkar varandra. Genom att följa denna utveckling ner på molekylnivå ger den nya forskningen en pusselbit till i förståelsen av kolorektalcancer – och pekar ut nya vägar för hur vi i framtiden skulle kunna styra tumörens ”Big Bang” åt ett mer gynnsamt håll.
FAQ: Tarmcancer och immunförsvaret
Vad är det nya som forskarna har upptäckt?
Forskarna har i den nya studien visat att tarmcancer tidigt genomgår ett slags ”Big Bang”-ögonblick där tumören etablerar sin förmåga att undkomma kroppens försvar, och att den här strategin sedan består när tumören växer.
Hur brukar immunförsvaret känna igen cancerceller?
Immunförsvaret letar efter avvikande proteiner på cellernas yta, så kallade neoantigener. När dessa syns tydligt kan immuncellerna angripa och döda de sjuka cellerna.
Vad menas med att tumören gör sig osynlig?
Cancercellerna kan förändra både gener och genaktivitet så att färre neoantigener visas upp. Då blir det svårare för immuncellerna att skilja tumörceller från friska celler.
Varför fungerar immunterapi bara för vissa patienter med tarmcancer?
Behandlingarna fungerar bäst när tumören har många tydliga målmolekyler för immunförsvaret. Om tumören tidigt har blivit bra på att gömma sina signaler finns det färre angreppspunkter, och effekten av immunterapi blir sämre.
Vilken roll spelar epigenetik i studien?
Forskarna ser att epigenetiska förändringar bidrar till att stänga av gener som behövs för att visa upp neoantigener. Utan att DNA-koden ändras kan tumören därmed påverka hur synlig den blir för immunförsvaret, vilket är ett tydligt exempel på kopplingen mellan epigenetik och cancer.
Vad kan resultaten betyda för framtida behandlingar?
Med tiden kan resultaten hjälpa läkare att bättre välja vilka patienter med tarmcancer som har störst chans att svara på immunterapi och tumörvacciner, och bana väg för kombinationer där man först gör tumören mer synlig och sedan aktiverar immunförsvaret.
Publikation
Eszter Lakatos, Vinaya Gunasri, Luis Zapata, Jacob Househam, Timon Heide, Nicholas Trahearn, Ottilie Swinyard, Luis Cisneros, Claire Lynn, Maximilian Mossner, Chris Kimberley, Inmaculada Spiteri, George D. Cresswell, Gerard Llibre-Palomar, Miriam Mitchison, Carlo C. Maley, Marnix Jansen, Manuel Rodriguez-Justo, John Bridgewater, Ann-Marie Baker, Andrea Sottoriva, Trevor A. Graham. Epigenetically driven and early immune evasion in colorectal cancer evolution. Nature Genetics, 2025; DOI: 10.1038/s41588-025-02349-1