Ny studie: tomat- och sojadryck kan dämpa inflammation i kroppen

Senast uppdaterad den 3 juli, 2026 av Mikroskop redaktion

Kan en särskilt framtagen tomat- och sojadryck dämpa tecken på inflammation i kroppen? En liten klinisk studie från Ohio State University tyder på det. Vuxna med fetma som drack drycken varje dag i fyra veckor fick lägre nivåer av flera inflammationsmarkörer i blodet.

Inflammation är en viktig del av kroppens försvar mot infektioner och skador. Men när inflammationen blir långvarig och låggradig kan den också kopplas till flera kroniska sjukdomsprocesser.

Vid fetma ses ofta en sådan låggradig inflammation. Forskarna ville därför undersöka om en kostbaserad insats i form av en dryck med höga nivåer av två växtämnen kunde påverka inflammatoriska signaler hos människor.

En särskilt framtagen studiedryck

Drycken som forskarna testade hade tagits fram vid Ohio State University. Den gjordes av tomater som odlats för att innehålla höga nivåer av lykopen och hade dessutom berikats med extrakt av sojaisoflavoner.

Lykopen är ett karotenoidämne som ger tomater deras röda färg. Sojaisoflavoner tillhör en grupp växtämnen som kallas flavonoider. Båda har tidigare studerats för möjliga kopplingar till hälsa, inflammation och ämnesomsättning.

Forskarna ville undersöka om kombinationen kunde påverka tecken på inflammation i kroppen. Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Molecular Nutrition & Food Research.

Testades på vuxna med fetma

För att studera effekten på människor rekryterades 12 vuxna personer med fetma som i övrigt var friska. Deltagarna fick dricka två burkar tomat- och sojadryck om dagen under fyra veckor.

Efter en paus fick de sedan dricka en kontrolljuice under ytterligare fyra veckor. Kontrolljuicen var också baserad på tomat, men hade låga nivåer av karotenoider och saknade de höga nivåerna av lykopen och sojaisoflavoner.

Forskarna jämförde alltså inte drycken med vatten, utan med en annan tomatjuice. På så sätt kunde de bättre undersöka om skillnaderna verkade bero på de särskilda växtämnena i tomat- och sojadrycken, snarare än på tomatjuice i allmänhet.

Före och efter varje period tog forskarna blodprover. I proverna mätte de bland annat cytokiner, en typ av proteiner som immunförsvaret använder för att signalera inflammation.

Flera inflammationsmarkörer minskade

När deltagarna hade druckit tomat- och sojadrycken varje dag i fyra veckor hade nivåerna av tre inflammatoriska proteiner i blodet minskat: IL-5, IL-12p70 och GM-CSF.

Även TNF-alfa, ett annat ämne som kopplas till inflammation, minskade. Den förändringen var däremot inte statistiskt säkerställd.

Kontrolljuicen gav inte samma effekt på dessa inflammationsmarkörer.

Fynden pekar alltså på att den särskilda kombinationen av tomat och soja kan påverka inflammatoriska processer hos en liten grupp vuxna med fetma. Resultaten behöver dock bekräftas i större studier innan det går att säga hur stor betydelse effekten kan ha.

Antiinflammatorisk mat – men inte ett behandlingsråd

Studien passar in i ett växande forskningsfält om antiinflammatorisk mat och hur olika livsmedel kan påverka biologiska processer i kroppen.

Samtidigt är det viktigt att inte övertolka resultaten. Den här forskningen visar inte att vanlig tomatjuice, soja eller en viss kost kan behandla inflammation. I försöket användes en särskilt framtagen dryck med höga nivåer av specifika växtämnen. Dessutom ingick bara en liten grupp vuxna med fetma som i övrigt var friska, och perioden var kort.

Det går därför inte att dra slutsatsen att samma effekt uppstår av att dricka vanlig tomatjuice eller äta mer tomater och soja i vardagen.

Däremot visar studien varför ämnen i maten kan vara intressanta att undersöka mer precist i kliniska försök – inte bara som näring, utan också utifrån hur de kan påverka inflammation i kroppen.

Spår i urinproverna

Forskarna analyserade också deltagarnas urinprover för att se om dryckerna påverkade kroppens metaboliter. Metaboliter är små molekyler som bildas när kroppen bryter ner näringsämnen och driver olika biologiska processer.

Vissa förändringar syntes efter både tomat- och sojadrycken och kontrolljuicen. Det kan tyda på att även tomatbaserade drycker utan extra höga nivåer av lykopen kan påverka kroppen på mätbara sätt.

Förändringar kopplade till sojaisoflavoner var däremot tydligast hos deltagarna som hade druckit tomat- och sojadrycken. Det stärker bilden av att den särskilda drycken satte spår i kroppens ämnesomsättning, även om mer forskning behövs för att förstå vad förändringarna betyder.

Fetma och inflammation

Kopplingen mellan fetma och inflammation var en av anledningarna till att forskarna ville genomföra studien. Vid fetma kan fettväven bidra till låggradig inflammation i kroppen, som i sin tur kan kopplas till flera långvariga hälsoproblem.

Det gör det intressant att undersöka om vissa kostbaserade insatser kan dämpa inflammatoriska signaler hos personer med fetma.

Studien är ett tidigt steg mot att förstå hur ämnen i livsmedel kan påverka sådana processer i kroppen.

Nästa steg: studie på pankreatit

Forskargruppen har även sett tecken i djurstudier på att samma tomat- och sojadryck kan minska inflammation och göra sjukdomsförloppet lindrigare vid kronisk pankreatit, alltså inflammation i bukspottkörteln.

Nu går forskarna därför vidare med en klinisk pilotstudie på patienter med pankreatit. Där vill de undersöka om drycken kan minska inflammation och på sikt bidra till bättre livskvalitet.

Även här är forskningen i ett tidigt skede. Men fynden visar varför intresset för mat, växtämnen och inflammation i kroppen fortsätter att växa.

Frågan är alltså inte om en enskild dryck kan ersätta behandling, utan hur ämnen i livsmedel påverkar kroppens biologiska system – och om vissa kostbaserade insatser i framtiden kan få en tydligare roll.

Publikation

Maria J. Sholola, Jenna Miller, Emma A. Bilbrey, Janet A. Novotny, David M. Francis, Thomas A. Mace och Jessica L. Cooperstone. “Tomato‐Soy Juice Reduces Inflammation and Modulates the Urinary Metabolome in Adults With Obesity.” Molecular Nutrition & Food Research, 2026; 70(5). DOI: 10.1002/mnfr.70420