Vad är gaslighting? En vetenskaplig modell för ett omdebatterat fenomen

Senast uppdaterad den 4 oktober, 2025 av Mikroskop redaktion

Fenomenet syns i relationer och på jobbet – men vad är gaslighting i praktiken? I en ny teoretisk modell, publicerad i Personality and Social Psychology Review, visar forskare vid McGill och University of Toronto hur manipulation kan förstås som en inlärningsprocess som utnyttjar överraskningar och bristande tillit – något som ibland ses hos personer med narcissistiska drag.

Vad är gaslighting? Bakgrund och begrepp

I offentlig debatt används ordet flitigt, men forskningen har saknat en gemensam ram. Begreppet gaslighting går tillbaka till 1930–40-talen – teaterpjäsen Gas Light och filmatiseringen Gaslight – där en make systematiskt får sin partner att tvivla på sin egen verklighetsuppfattning. I psykologin har fenomenet tolkats brett, ofta genom psykodynamiska linser, vilket gjort att svaret på vad gaslighting egentligen innebär har blivit vagt och svårtestat.

I en ny teoretisk modell, publicerad i Personality and Social Psychology Review (2025), preciserar forskare vid McGill University och University of Toronto hur fenomenet kan förstås: gaslighting beskrivs som ett återkommande mönster som utnyttjar kognitiva mekanismer – prediction error minimization (PEM) – där förövaren skapar upprepade små avvikelser från vad den utsatta väntar sig, förnekar eller omtolkar det som skett – och lägger felet hos observatören.

Tillit i nära relationer gör strategin effektiv, eftersom vi brukar kalibrera våra upplevelser mot andra. Med tiden flyttas fokus från vad som hände till hur den utsatta uppfattade det. Resultatet blir en lärandeloop som gör fenomenet prövbart och ger ett mer precist svar på vad gaslighting innebär i praktiken.

– När du litar på eller älskar någon förväntar du dig att personen beter sig på ett visst sätt. Gaslighters, enligt vår syn, beter sig på ett atypiskt sätt – något som överraskar – och de utnyttjar den överraskningen för att styra inlärningen hos dem de riktar in sig på, säger Willis Klein, doktorand vid McGill University och förstaförfattare till artikeln, i ett pressmeddelande.

– Detta upprepas om och om igen, tills den utsatta verkligen har integrerat idén att hen inte har något bra grepp om verkligheten, fortsätter han.

Från terapi-soffan till labbet: hur hjärnan tolkar överraskningar

Tidigare beskrevs gaslighting ofta psykodynamiskt. I den nya modellen används i stället ett kognitivt perspektiv: hjärnan jämför ständigt vad vi förväntar oss med vad som faktiskt händer. När något oväntat inträffar uppstår en krock mellan förväntan och utfall enligt PEM som måste tolkas. En gaslighter kan utnyttja dessa krockar genom att skapa små avvikelser, förneka eller omtolka dem och samtidigt antyda att bristen ligger hos dig. Upprepas detta lär sig den utsatta att tvivla på sitt eget minne och omdöme. Därför handlar gaslighting mindre om rena ”lögner” och mer om hur tolkningar styrs över tid.

Modellen kopplar också gaslighting till andra socialpsykologiska perspektiv – som symbolisk interaktionism, anknytning, self-verification och shared reality – vilket hjälper till att förklara varför mekanismen kan uppstå i vardagen.

”Det där minns du fel” – hur tvivel lärs in

Gaslighting kan sammanfattas i fyra steg:

1. Avvikelse – något oväntat i en annars förutsägbar situation.
2. Förnekande/omtolkning – ”så var det inte”, ”du överreagerar”.
3. Skifte till observatören – fokus flyttas från händelsen till ditt omdöme (”du minns fel”), så att du börjar känna att ditt omdöme inte går att lita på.
4. Upprepning – budskapet sätter sig; tvivlet på minne och omdöme lärs in.

Detta är kärnan i vad gaslighting betyder i praktiken: inte enstaka gräl, utan en återkommande loop som formar självtvivel. När loopen väl finns på plats blir miljön sekundär – där vi kalibrerar våra upplevelser med andra finns också förutsättningar för gaslighting.

Från köksbord till kontorslandskap

Just därför kan gaslighting dyka upp i olika miljöer. I en relation kan löften ”försvinna”; på jobbet kan protokoll i efterhand beskrivas som något annat än vad som bestämdes. Tecknet att leta efter är inte oenighet, utan återkommande mönster: först en avvikelse, sedan förnekande eller omtolkning, därefter ett skifte där felet läggs på den som reagerar, och till sist upprepning som gör tolkningen till norm.

En narcissist i relation – överlapp, men inte samma sak

I populärkulturen kopplas gaslighting ofta till narcissism i nära relationer. Överlappet är begripligt: starkt självfokus och låg empati kan göra metoden användbar för kontroll. Men begreppen är inte utbytbara. I psykologisk mening är narcissism ett personlighetsmönster präglat av behov av beundran och bristande empati. Gaslighting är däremot en metod som även andra kan använda. För praktik och policy är distinktionen viktig: åtgärder bör riktas mot beteendemönster, inte etiketter.

Vad behöver vi fortfarande få svar på?

• Hur mycket krävs för att loopen ska sätta sig? Med andra ord: hur många gaslighting-cykler (avvikelse → förnekande/omtolkning → fokus på ditt omdöme → upprepning) behövs innan självtvivel börjar bita?
  
• Vad biter mest? Vilka typer av avvikelser (t.ex. ”försvunna” löften, omskrivna beslut, motsägelser i efterhand) skapar störst krock mellan förväntan och utfall i vardagen?
  
• Vad bryter mönstret – och när? Hjälper dokumentation, tredje part eller krav på konkreta exempel tidigt i processen mer än sent?
  
• Sprider det sig? Om tvivlet väl uppstår i en relation eller på jobbet, följer det då med till andra relationer och sammanhang?

Hur stoppar vi gaslighting i praktiken?

Observera: Råden nedan bygger på modellens logik och är förslag att pröva i praktik – de är inte empiriska resultat från den aktuella studien.

• Sätt ord på skiftet. Peka ut när samtalet glider från vad som hände till hur du reagerade.
• Skriv ned. Bekräfta beslut skriftligt: ”För tydlighet: vi sa X…”.
• Be om detaljer. Datum, citat, exempel – inte vaga påståenden.
• Ta in tredje part vid upprepning. Kollega, HR eller annan neutral observatör.
• Håll ramen. Håll dig till observerbara fakta; skilj fakta från tolkningar.
• Gör det till rutin. Protokoll, ansvar, deadlines.
• Sätt gränser. Pausa eller avsluta samtal om ramarna inte följs.

Detta är praktiska riktlinjer som följer av den teoretiska modellen. Nästa forskningssteg är att testa vilka åtgärder som mest effektivt bryter lärandeloopen i olika miljöer.

Kärnan i modellen

Vi började i vardagen och slutade i mekaniken: överraskningar som riktas, tolkningar som flyttas, tvivel som lärs in. I korthet säger modellen att gaslighting är ett mönster som kan mätas över tid – inte bara en etikett. Den visar också varför gaslighting kan drabba många: där vi kalibrerar verkligheten tillsammans finns utrymme för att tvivel lärs in.

Framåt öppnar detta för konkreta vinster. Med en prövbar modell kan forskare identifiera tidiga varningssignaler, utveckla bättre dokumentations- och jämförelsemetoder i studier och utredningar, och pröva träffsäkra insatser i terapi och arbetsliv där ramar, dokumentation och oberoende referenser testas systematiskt. På sikt kan resultaten också översättas till tydligare riktlinjer och policy som fokuserar på beteendemönster snarare än etiketter.

Resten är metodik: att mäta, jämföra och pröva vad som i praktiken bryter loopen.

Läs mer:

• Från centrum till periferi – när narcissism triggar känslor av att stå utanför
• Högkänslighet kopplad till psykisk ohälsa – men också till styrka

Publikation

Willis Klein, Suzanne Wood, Jennifer A. Bartz. A Theoretical Framework for Studying the Phenomenon of Gaslighting. Personality and Social Psychology Review, 2025; DOI: 10.1177/10888683251342291