Senast uppdaterad den 24 januari, 2026 av Mikroskop redaktion
Varför lever vissa däggdjur länge medan andra åldras snabbt? En klassisk förklaring inom evolution är att kroppen måste fördela sin energi mellan att få avkomma och att underhålla sig själv. Ny forskning pekar på att sambandet mellan fortplantning och livslängd kan vara starkt – och att effekterna skiljer sig mellan hanar och honor. Samtidigt handlar resultaten främst om ett samband, inte ett säkert orsakssamband i varje enskilt fall.
Reproduktion och åldrande: kroppens energibudget
Reproduktion är biologiskt dyrt. Graviditet och amning kräver stora mängder energi, och även spermieproduktion, parningsbeteenden, konkurrens och föräldraomsorg kostar resurser. Dessutom påverkar könshormoner som testosteron och östrogen kroppen långt utanför själva parningen – de kan styra allt från ämnesomsättning till beteende.
I ett evolutionärt perspektiv blir det därför en sorts budgetfråga: hur mycket energi ska läggas på att få avkomma, och hur mycket ska gå till kroppens underhåll och reparation?
Det är här kopplingen mellan reproduktion och åldrande blir tydlig. Om en individ investerar mindre i reproduktion kan mer energi – åtminstone i teorin – frigöras till immunförsvar, vävnadsreparation och andra processer som påverkar hur snabbt kroppen slits.
Du kanske också gillar
Resultaten i korthet: längre liv när reproduktionen bromsas
I en stor analys av däggdjur i djurparker och akvarier, kombinerad med tidigare forskning, såg forskarna att långvarig reproduktionshämning hängde ihop med längre liv. I genomsnitt var ökningen omkring tio procent – och i vissa arter betydligt större. Djurparksmaterialet omfattade 117 däggdjursarter, och forskarna kompletterade dessutom med en metaanalys av 71 tidigare studier.
Det mest slående var att mönstret dök upp i många olika däggdjursgrupper. Det stärker idén att sambandet mellan fortplantning och livslängd kan vara relativt generellt, även om orsakerna bakom sannolikt varierar mellan arter och mellan hanar och honor.
Kastration, testosteron och livslängd: varför hanar sticker ut
När forskarna tittade närmare på hanarna såg de ett tydligt mönster: livslängden ökade framför allt när testosteronets påverkan försvann. Med andra ord verkar kastration, testosteron och livslängd hänga ihop på ett sätt som inte kan förklaras av att fertiliteten bara “stängs av”.
Tolkningen är att testosteron påverkar flera faktorer som i sin tur kan minska överlevnaden – till exempel ämnesomsättning, hur kroppen utvecklas tidigt i livet och beteenden kopplade till konkurrens och risktagande. I materialet syntes också att kastrerade hanar mer sällan dog av orsaker som kunde kopplas till aggressivitet eller riskfyllda beteenden.
Preventivmedel och livslängd: honor får effekt av flera typer av reproduktionshämning
Hos honor såg mönstret annorlunda ut. Där var längre liv kopplat till flera former av reproduktionshämning – vilket passar med idén att en stor del av “priset” för reproduktion handlar om den fysiska belastningen av dräktighet och digivning.
Här blir kopplingen mellan preventivmedel och livslängd extra intressant. Hormonella metoder (och andra ingrepp som stoppar reproduktion) kan innebära att kroppen slipper energikrävande perioder av graviditet, amning och upprepade reproduktionscykler. Samtidigt tyder studier på laboratoriedjur på att vissa ingrepp kan ha hälsorelaterade nackdelar senare i livet, bland annat i form av försämrade resultat i vissa kognitiva tester. Det påminner om att “längre liv” inte alltid betyder “bättre hälsa” i alla åldrar.
Evolution: en grundläggande avvägning som formar livslängd
Sett med evolutionära glasögon är slutsatsen logisk: reproduktion ökar chansen att föra gener vidare, men kan samtidigt slita på individen. Därför kan evolution forma olika strategier i olika arter – vissa satsar på få ungar och ett långt liv, andra på många ungar och en kortare livslängd.
Den nya forskningen stärker idén att kostnaden för reproduktion inte bara är teoretisk. Den verkar kunna mätas i hur länge djur lever – och till och med i vad de faktiskt dör av.
Vad betyder det för människor?
Forskarna betonar att man måste vara försiktig med att översätta djurresultat direkt till människor. Människors livslängd påverkas starkt av sjukvård, nutrition och sociala faktorer, vilket kan förändra hur “dyr” reproduktion blir. Men resultaten kan ändå ge ledtrådar till biologiska mekanismer bakom könsskillnader i åldrande – och till varför kopplingen mellan fortplantning och livslängd kan se olika ut för män och kvinnor. Dessutom gäller djurparksdelen däggdjur, medan metaanalysen i studien också omfattar andra ryggradsdjur.
FAQ: Vanliga frågor om fortplantning och livslängd
Vad menas med sambandet mellan fortplantning och livslängd?
Det handlar om att reproduktion kräver mycket energi. När mindre resurser går till att få avkomma kan mer energi – åtminstone i teorin – gå till underhåll och reparation, vilket kan hänga ihop med längre livslängd. Studien visar främst ett samband, inte ett säkert orsakssamband.
Hur kan reproduktion och åldrande hänga ihop biologiskt?
Graviditet, amning och parningsbeteenden kostar resurser, och könshormoner påverkar kroppen över tid. Det kan skapa en avvägning där hög reproduktionsinsats ibland hänger ihop med snabbare åldrande.
Varför verkar effekten skilja mellan hanar och honor?
Studier tyder på att hanars livslängd påverkas mer av hormoner och beteenden, medan honor främst påverkas av att slippa de stora energikraven vid graviditet och amning.
Vad har kastration, testosteron och livslängd med saken att göra?
I flera arter ses längre liv hos hanar framför allt när testosteronets påverkan minskar, till exempel efter kastration. Det kan kopplas till både fysiologi och minskat risktagande.
Hur hänger preventivmedel och livslängd ihop i forskningen?
I djurstudier är preventivmedel och andra sätt att stoppa reproduktion ibland kopplade till längre liv, särskilt hos honor. Förklaringen kan vara att kroppen slipper energikrävande reproduktionsperioder.
Vad säger evolutionen om varför vissa arter lever längre?
Ur ett evolutionärt perspektiv kan arter utveckla olika livsstrategier. Vissa satsar på få ungar och lång livslängd, andra på många ungar och kortare liv. Det speglar en grundläggande avvägning mellan reproduktion och överlevnad.
Gäller det här även människor?
Det är oklart. Människors livslängd påverkas starkt av sjukvård, kost och sociala faktorer, så sambanden från djurstudier kan inte översättas rakt av.
Publikation
Michael Garratt, Malgorzata Lagisz, Johanna Staerk, Christine Neyt, Michael B. Stout, José V. V. Isola, Veronica B. Cowl, Nannette Driver-Ruiz, Ashley D. Franklin, Monica M. McDonald, David M. Powell, Susan L. Walker, Jean-Michel Gaillard, Dalia A. Conde, Jean-François Lemaître, Fernando Colchero, Shinichi Nakagawa. Sterilization and contraception increase lifespan across vertebrates. Nature, 2025; DOI: 10.1038/s41586-025-09836-9