Senast uppdaterad den 25 februari, 2026 av Mikroskop redaktion
Annonslänkar: Artikeln innehåller annonslänkar (affiliatelänkar) till Virea. Om du handlar via en länk kan Mikroskop få ersättning, utan extra kostnad för dig. Intäkterna hjälper oss att finansiera redaktionellt arbete.
Mikroplaster och hälsa har seglat upp som en av de stora frågorna de senaste åren, och det är lätt att förstå varför. Plast finns i vägdammet, i inomhusluften, i vatten och i matkedjan. Frågan är inte om vi exponeras, utan vad det betyder för hälsan. Här går vi igenom vad forskningen vet i dag, vad som fortfarande är öppet – och vilka enkla vardagsval som kan minska onödig plast utan att du behöver lägga om livet.
Det är lätt att hamna fel i mikroplastdebatten. Att något går att mäta är inte samma sak som att vi vet vad det betyder för hälsan. Ju mindre partiklarna blir, desto bräckligare blir också jämförelserna mellan studier. Därför landar de mest rimliga vardagsråden nästan alltid i det lågmälda: enkla steg som kostar lite och inte gör livet krångligare.
Vad är mikroplaster?
Mikroplaster är små plastpartiklar. Ofta används gränsen under 5 millimeter, även om definitioner och mätgränser kan skilja sig mellan sammanställningar. European Chemicals Agency (ECHA) beskriver mikroplaster som solida plastpartiklar som består av polymerer och ofta innehåller funktionella tillsatser.
Nanoplaster är ännu mindre. Världshälsoorganisationen (WHO) pekar ut de minsta storlekarna som en knäckfråga: de är svårast att mäta och jämföra mellan studier, vilket gör riskbedömningar mer osäkra.
Var kommer mikroplaster ifrån?
Källorna till mikroplaster är många, och vad som dominerar beror på hur ett samhälle ser ut och fungerar. I Sverige pekas väg- och däckslitage ofta ut som den största posten i kartläggningar, medan konstgräsplaner lyfts som en annan källa som kan bidra lokalt – ibland ganska mycket.
På europeisk nivå nämns också syntettextilier. När kläder av polyester och andra plastfibrer slits och tvättas kan fibrer följa med ut via avloppet och hamna i miljön.
Hur exponeras vi?
Exponeringen för mikroplaster sker främst på två sätt: genom det vi får i oss via mat och dryck och genom det vi andas in. WHO:s genomgång av mikroplaster i dricksvatten sätter exponeringen i ett sammanhang och påpekar samtidigt att partiklar också kan förekomma i luftburet damm.
Hudkontakt nämns ibland, men hamnar oftast i bakgrunden när myndigheter diskuterar risk jämfört med intag och inandning.
Mikroplaster i dricksvatten
Mikroplaster har hittats i både kranvatten och flaskvatten. Men resultaten spretar, och jämförelser mellan studier blir lätt missvisande eftersom de påverkas av metodval, provtagning och detektionsgränser. WHO pekar på att underlaget länge varit begränsat och att mätmetoderna behöver bli mer standardiserade och jämförbara.
När WHO summerar kunskapsläget landar man i ett budskap som är lätt att misstolka. Det finns inget tydligt stöd för att mikroplaster i dricksvatten, vid de nivåer som rapporterats, utgör en klar hälsorisk. Samtidigt är osäkerheterna stora, särskilt för de minsta partiklarna. WHO delar dessutom upp riskfrågan i tre spår: partiklarna i sig, kemikalier kopplade till plast och mikrober som kan följa med på partiklarnas yta. I WHO:s genomgång från 2019 bedömdes risken från kemikalier och mikrober kopplade till mikroplaster i dricksvatten som låg oro.
Slutsatsen blir att frågan är relevant, men att det i dag inte går att ge säkra riskbesked enbart utifrån att mikroplaster kan förekomma i dricksvatten.
Mikroplaster i kroppen
Att mikroplaster går att påvisa i vissa mänskliga prover har gjort frågan mer konkret. Men nästa steg är betydligt svårare: ett fynd säger inte i sig vilka nivåer som är skadliga, eller om partiklarna faktiskt bidrar till sjukdom.
En studie som fått stor spridning är en prospektiv observationsstudie i New England Journal of Medicine. Forskarna analyserade plack från halspulsådern hos patienter som opererats och rapporterade att personer med mikro- och nanoplaster i placket hade högre risk för en kombination av hjärtinfarkt, stroke eller död under uppföljningen. Det är ett fynd som motiverar mer forskning, men det är fortfarande ett samband – inte ett bevis för orsak.
Mikroplaster i hjärnan
Rubriker om mikroplaster i hjärnan bygger främst på analyser av vävnadsprover från avlidna personer, alltså obduktionsmaterial. En studie i Nature Medicine rapporterade mikro- och nanoplaster i bland annat lever, njure och hjärnvävnad, och att halterna i deras material var högre i hjärnprover än i lever och njure. Studien rapporterade också högre nivåer i prover från 2024 jämfört med 2016 samt högre nivåer i en grupp med dokumenterad demensdiagnos, utan att kunna avgöra orsakssamband.
Här är det läge att dra i handbromsen innan man drar stora slutsatser. Tyska BfR har kommenterat frågan och betonar att mätmetoder och tolkningar måste granskas noggrant. De skriver också att det i nuläget saknas tillförlitliga toxikologiska belägg för en hälsorisk från intag av mikroplaster via mat.
Den rimliga slutsatsen är därför att fynden är viktiga och motiverar mer forskning, men de räcker inte för säkra kliniska besked om vad det betyder för människors hälsa.
Mikroplaster och hälsa: vad kan man göra i vardagen?
Om du vill minska onödig exponering för mikroplaster är det klokt att börja med sådant som knappt kostar något, varken i pengar eller livsglädje. Tänk därför mer vardagslogik än perfektion.
1) Värm mat i glas eller keramik när det passar
Konsumentverket råder till att använda plast som är avsedd för kontakt med mat och att undvika att köra förpackningar eller tallrikar i mikron om märkning saknas. De lyfter också att risken för att kemiska ämnen förs över från plasten ökar vid höga temperaturer.
2) Byt ut slitna plastredskap
Plastskärbrädor och plastredskap som är tydligt slitna kan vara värt att byta ut. Det är ett rimligt steg av hygien- och försiktighetsskäl, utan att påstå att det ger mätbara effekter i kroppen. Vill du dra ned på plast i köket utan att krångla till det? Då kan redskap i trä vara ett smart första steg. Vi tipsar om Vireas köksredskap i akaciaträ (5-pack) som ett praktiskt paket att börja med.
3) Minska damm i hemmet
Inandning av mikroplaster är en tänkbar exponeringsväg. Städning och ventilation är ett av de mest okomplicerade vardagsvalen, och rimligt oavsett hur man själv bedömer riskläget.
4) Tvätta syntettextilier skonsamt
EEA lyfter textilier som en relevant mikroplastkälla och diskuterar vägar att minska fiberutsläpp. I praktiken handlar det ofta om att minska slitage: kör fulla maskiner, använd skonsammare tvättprogram och undvik onödigt hård mekanik.
Mindre plastförpackningar i städskåpet
Diskprodukter köps ofta på repeat, och det slinker lätt med mer plast i både produkter och förpackningar. Här är ett urval veganska och ekologiska alternativ från Virea med fokus på refill och mindre engångsplast.
Sammanfattning
- Mikroplaster finns i miljön och vi exponeras främst genom det vi får i oss och det vi andas in.
- Mikroplaster i kroppen och mikroplaster i hjärnan har rapporterats i studier, men det är fortfarande oklart vilka nivåer som i så fall skulle ge kliniskt betydelsefulla effekter hos människor.
- WHO:s genomgång av mikroplaster i dricksvatten pekar mot låg oro vid de nivåer som rapporterats, men betonar stora kunskapsluckor och metodproblem.
- Den rimliga vardagslinjen är att minska onödig plastkontakt där det är enkelt, utan att lova mer än forskningen faktiskt kan bära.
Du kanske också gillar
Källor
- ECHA om definition och beskrivning av mikroplaster (echa.europa.eu)
- WHO: Microplastics in drinking-water, rapport och sammanfattning (who.int)
- IVL: väg- och däckslitage samt konstgräsplaner som stora källor i Sverige (ivl.se)
- EEA: mikroplaster från syntettextilier och åtgärdsspår (eea.europa.eu)
- NEJM: mikro- och nanoplaster i atherom och association till kardiovaskulära händelser (nejm.org)
- Nature Medicine: mikro- och nanoplaster i mänskliga vävnader inklusive hjärna (Nature)
- BfR: kommentar om studien och nuläge i riskbedömning (Bundesinstitut für Risikobewertung)
- Konsumentverket: råd om plast och mat vid uppvärmning (Konsumentverket)