Allt fler barn och ungdomar får en ADHD- eller autismdiagnos. En stor dansk studie visar nu att gruppen som diagnostiseras har förändrats på tio år och på flera sätt blivit mer lik andra jämnåriga. Resultaten kan ge en pusselbit till varför diagnoserna blivit vanligare – men studien visar inte att tillstånden överdiagnostiseras.
Allt fler barn och ungdomar får diagnosen ADHD eller autism. Men vad ökningen beror på är betydligt svårare att svara på.
Kunskapen om ADHD och autism har ökat, fler uppmärksammas i skolan och vården och tillgången till utredningar kan ha förändrats. Det är också möjligt att själva tillstånden har blivit vanligare.
I en ny studie har forskare närmat sig frågan från ett annat håll. I stället för att bara titta på hur många som får en diagnos undersökte de om gruppen som diagnostiseras har förändrats över tid.
Studien har publicerats i JAMA Psychiatry och bygger på danska nationella register.
Över två miljoner barn och ungdomar
Forskarna hade tillgång till uppgifter om närmare 2,2 miljoner barn och ungdomar som var födda i Danmark mellan 1994 och 2022.
Av dem hade 100 323 fått en ADHD- eller autismdiagnos före 18 års ålder. I huvudanalysen ingick 71 317 personer som diagnostiserades mellan 2012 och 2022. Var och en jämfördes med tio personer utan någon av diagnoserna, totalt 713 170 kontroller.
Kontrollerna matchades bland annat efter kön, födelseår, bostadskommun och födelseland.
Forskarna tittade sedan på 19 egenskaper som fanns registrerade innan diagnosen ställdes. Där ingick bland annat faktorer kopplade till graviditet och födsel, familjens socioekonomiska situation och tidigare användning av hälso- och sjukvård.
Flera av de faktorer som forskarna undersökte var kopplade till en senare ADHD- eller autismdiagnos. Men när forskarna jämförde olika år såg de att sambanden hade förändrats.
Skillnaderna blev mindre
Barn och ungdomar som diagnostiserades med ADHD eller autism skilde sig fortfarande från kontrollgruppen på samtliga undersökta områden. Men på många punkter blev skillnaderna mindre mellan 2012 och 2022.
Det gällde framför allt faktorer kopplade till graviditet och födsel samt socioekonomiska förhållanden.
Låg födelsevikt är ett exempel. Under 2012–2013 var oddsen för en ADHD- eller autismdiagnos 54 procent högre bland barn med låg födelsevikt än bland barn utan låg födelsevikt. Under 2020–2022 hade skillnaden minskat till 17 procent.
I statistiska termer minskade oddskvoten från 1,54 till 1,17.
Ett liknande mönster syntes bland annat för för tidig födsel och flera socioekonomiska faktorer.
Förändringen var tydligare för ADHD än för autism och mer uttalad bland dem som fick sin diagnos mellan 10 och 17 års ålder än bland yngre barn. Däremot såg mönstret ungefär likadant ut hos flickor och pojkar.
Gruppen som får diagnos har förändrats
Resultaten innebär inte att de faktorer forskarna undersökte har slutat ha betydelse. Barn som diagnostiserades med ADHD eller autism skilde sig fortfarande från kontrollgruppen.
Men sambanden hade blivit svagare.
Sett till de egenskaper forskarna kunde mäta hade de barn och ungdomar som fick diagnos under de senare åren blivit mer lika jämnåriga utan ADHD- eller autismdiagnos.
Det kan ge en ledtråd till vad som ligger bakom att diagnoserna blivit vanligare.
En möjlig förklaring är att fler barn som tidigare inte hade fått någon diagnos nu uppmärksammas, utreds och diagnostiseras. Fler diagnoser behöver alltså inte betyda att ADHD eller autism i sig har blivit lika mycket vanligare i befolkningen. Studien kan inte säga hur stor del av ökningen som beror på att fler upptäcks och diagnostiseras – och hur stor del som beror på att själva tillstånden faktiskt har blivit vanligare.
Studien visar inte överdiagnostisering
Varför den diagnostiserade gruppen har förändrats går inte att säga säkert. Förändrade diagnostiska rutiner, större kunskap om ADHD och autism och bättre tillgång till utredningar är några tänkbara förklaringar.
Resultaten visar dock inte att ADHD eller autism överdiagnostiseras. Forskarna har heller inte undersökt graden av symtom eller funktionsnedsättning hos enskilda personer, så studien kan inte säga om tillstånden har blivit mindre allvarliga över tid.
Kan påverka hur tidigare forskning tolkas
Förändringen kan få betydelse för hur äldre studier ska förstås.
Om de som får en diagnos i dag skiljer sig från dem som fick samma diagnos för tio eller tjugo år sedan blir det svårare att jämföra grupperna rakt av. Förbättringar i exempelvis hälsa eller livssituation behöver då inte enbart bero på bättre behandling eller prognos.
En del av skillnaden kan också hänga ihop med att det i dag är en bredare grupp som får en ADHD- eller autismdiagnos. Det är dock inget som den aktuella studien har undersökt direkt.
En styrka med den danska studien är de omfattande nationella registren och det stora antalet deltagare. Men resultaten behöver också undersökas i andra länder, där vårdsystem, diagnostik och tillgång till utredningar kan se annorlunda ut.
Diagnoserna ökar även i Sverige
Även i Sverige har ADHD- och autismdiagnoser blivit betydligt vanligare. Enligt Socialstyrelsen ökade antalet barn och unga som fick en ADHD-diagnos med omkring 50 procent mellan 2019 och 2022. Autismdiagnoser har också ökat, särskilt bland flickor och unga kvinnor.
Det gör den danska studien intressant även för svenska förhållanden. Men om samma förändring har skett här – alltså att gruppen som får diagnos har blivit bredare över tid – vet vi ännu inte.
Studien säger alltså inte varför ADHD- och autismdiagnoser har blivit vanligare. Men den visar att gruppen som får diagnos har förändrats över tid på flera mätbara områden.
Publikation
Magnus Elias Tarp, Mette Lise Lousdal, Charlotte Ulrikka Rask, Kathrine M. Keyes, Tomáš Formánek, Isabell Brikell, Xiaoqin Liu, Genona T. Maseras, Oleguer Plana-Ripoll. Changes in Characteristics Associated With ADHD and ASD Diagnoses Over Time. JAMA Psychiatry, 2026; DOI: 10.1001/jamapsychiatry.2026.2722
Du kanske också gillar
