Jakten på Leonardo da Vincis genetiska spår

Senast uppdaterad den 5 maj, 2026 av Mikroskop redaktion

Leonardo da Vinci har granskats, tolkats och beundrats i över fem sekel. Ändå finns frågor kvar. Nu söker forskare nya svar – inte i hans målningar, utan i hans släktlinje och i möjliga spår av DNA.

Få historiska personer har blivit så omskrivna som Leonardo da Vinci. Han målade Mona Lisa, studerade människokroppen, ritade maskiner och fyllde sina anteckningsböcker med idéer som fortfarande fascinerar.

Men bilden av honom är inte färdig. Vem var han biologiskt? Vad kan hans familj berätta? Och går det, mer än 500 år efter hans död, att hitta genetiska spår som kan kopplas till honom?

Det är några av frågorna bakom Leonardo DNA Project, ett internationellt forskningsprojekt där bland annat genetiker, antropologer, arkeologer och släktforskare samarbetar.

Inte Leonardos eget DNA

Forskarna har alltså inte hittat Leonardo da Vincis eget DNA.

Det de har gjort är att bygga upp ett genetiskt jämförelsematerial genom att kartlägga hans släkt. I boken Genìa Da Vinci. Genealogy and Genetics for Leonardo’s DNA presenteras ett omfattande släktträd som sträcker sig tillbaka till år 1331. Det omfattar 21 generationer och mer än 400 personer.

Arbetet bygger på arkivhandlingar och historiska dokument. Med hjälp av dem har forskarna kunnat följa da Vinci-familjen över flera sekler och identifiera tidigare okända grenar.

Särskilt viktiga är 15 nu levande män som är kopplade till samma fädernelinje som Leonardos far, ser Piero da Vinci, och hans halvbror Domenico Benedetto. Sex av männen har DNA-testats.

Ett spår från far till son

En del av svaret kan finnas på Y-kromosomen. Den ärvs i regel från far till son och förändras bara långsamt över tid. Därför kan den fungera som ett biologiskt spår genom den manliga släktlinjen.

I analyserna delar de sex testade männen matchande segment på Y-kromosomen. Enligt forskarna stärker det bilden av en sammanhängande manlig linje inom da Vinci-familjen under minst 15 generationer.

Det innebär alltså inte att Leonardo själv är genetiskt identifierad. Men det ger forskarna ett jämförelsematerial – om äldre kvarlevor från hans familj kan analyseras.

Familjegrav undersöks i Vinci

Nästa spår finns i kyrkan Santa Croce i Vinci, staden där Leonardo föddes. Där undersöker forskare en grav som kopplas till da Vinci-familjen.

Graven är intressant eftersom den kan innehålla kvarlevor efter flera av Leonardos nära släktingar. Bland dem finns farfadern Antonio, farbrodern Francesco och halvbröderna Antonio, Pandolfo och Giovanni.

Vid utgrävningarna har forskarna hittat benfragment. Några av dem har kol-14-daterats, och ett prov som tidsmässigt kan passa in på Leonardos släkt har analyserats preliminärt. De första resultaten tyder på att individen var man.

Än är det dock för tidigt att dra slutsatser. Först måste forskarna ta reda på om DNA:t är tillräckligt välbevarat för mer detaljerade analyser. Skulle de lyckas få fram fragment av Y-kromosomen kan dessa jämföras med DNA från de nu levande männen i samma fädernelinje.

Kan spår finnas på manuskript?

En annan väg för forskarna är att undersöka föremål som Leonardo själv kan ha hanterat – till exempel manuskript, teckningar eller konstverk.

I teorin räcker det med en hudcell eller ett fingeravtryck för att hitta genetiskt material. I praktiken är det betydligt svårare. Föremålen kan ha hanterats av många människor under århundradena, och ett DNA-spår på ett gammalt papper behöver därför inte komma från Leonardo.

Därför måste sådana fynd behandlas varsamt. Varje spår behöver vägas mot risken att materialet har förorenats eller hamnat där långt senare.

Modern Caterina

Projektet lyfter också fram nya arkivstudier om Leonardos mor, Caterina. Hon är en av de mer svårfångade personerna i berättelsen om Leonardo.

Enligt pressmeddelandet tyder vissa dokument på att hon kan ha varit förslavad och arbetat hos den förmögne bankiren Vanni di Niccolò di ser Vanni. Det är dock fortfarande en hypotes.

Vad kan DNA berätta?

Om forskarna en dag lyckas rekonstruera delar av Leonardos genetiska profil kan det ge nya pusselbitar om hans ursprung, hälsa, utseende och vissa biologiska egenskaper.

Men genetiken har sina gränser. Leonardo da Vincis genialitet går inte att läsa ut ur ett DNA-prov. Kreativitet, bildseende och uppfinningsrikedom formas inte av en enda gen, utan av ett komplicerat samspel mellan arv, miljö, utbildning, erfarenheter och tidens möjligheter.

Projektets styrka ligger snarare i det försiktiga: att lägga till nya pusselbitar, inte att lösa hela gåtan. Det kan nyansera bilden av Leonardo – och visa att även en av historiens mest studerade människor fortfarande kan överraska.

Leonardo da Vinci låter sig fortfarande inte fångas i enkla svar. Och kanske är det en del av förklaringen till att han fortsätter att fascinera.

Källa

Leonardo da Vinci DNA Project. ”The da Vinci bloodline is unlocking the genius’s genetic secrets.” ScienceDaily. ScienceDaily, 4 May 2026. <www.sciencedaily.com/releases/2026/05/260504074826.htm>.