Senast uppdaterad den 24 augusti, 2026 av Mikroskop redaktion
Hetsätning och anorexia nervosa delar vissa genetiska drag – men skiljer sig tydligt på andra. I en stor internationell studie, där forskare från Karolinska Institutet medverkat, har nya genetiska områden kopplade till ätstörningar identifierats. Resultaten visar också att de genetiska mönster som är kopplade till hetsätningsbeteende och anorexia nervosa till stor del skiljer sig från dem som är kopplade till kroppsvikt.
Ätstörningar förknippas ofta med mat, vikt och psykiskt mående. Men bakom tillstånden finns också biologiska skillnader som forskare fortfarande försöker förstå.
I en ny studie har forskare analyserat genetiska data från 39 279 personer som uppfyllde studiens breda definition av hetsätningsbeteende och 24 223 personer med anorexia nervosa. I respektive analys ingick dessutom över 1,2 miljoner kontrollpersoner.
Studien, där forskare från bland annat Karolinska Institutet deltagit, har publicerats i Nature Mental Health.
Nya områden i arvsmassan hittades
Forskarna använde så kallade genomvida associationsstudier, GWAS, för att leta efter genetiska varianter som förekommer oftare hos personer med hetsätningsbeteende eller anorexia nervosa. Metoden gör det möjligt att jämföra stora mängder genetiska data och hitta områden i arvsmassan som är kopplade till olika egenskaper och sjukdomar.
För hetsätningsbeteende identifierades sex sådana områden. Vid anorexia nervosa hittades åtta, varav två inte hade rapporterats tidigare.
Resultaten pekar på att de båda tillstånden har både gemensamma och skilda genetiska drag. Forskarna gick därför vidare och undersökte hur mönstren hänger samman med bland annat kroppsvikt och andra psykiatriska tillstånd.
Fynden kan ge nya ledtrådar till vilka biologiska mekanismer som är inblandade vid olika ätstörningar.
Hetsätningsbeteende är bredare än en diagnos
I studien använde forskarna ett brett mått på hetsätningsbeteende. De 39 279 personerna i gruppen hade därför inte nödvändigtvis diagnosen hetsätningsstörning, utan kunde ha identifierats på flera olika sätt.
Det handlade både om personer som själva hade rapporterat episoder av hetsätning och om personer med diagnoser där hetsätning ingår, exempelvis bulimia nervosa eller hetsätningsstörning. På så sätt kunde forskarna undersöka hetsätningsbeteende över flera olika grupper, i stället för att begränsa analysen till en enda diagnos.
Det bredare upplägget gjorde det möjligt att leta efter genetiska drag som är gemensamma för själva beteendet, även när det förekommer i olika kliniska sammanhang.
BMI-genetik förklarade bara en mindre del
Eftersom både hetsätningsbeteende och anorexia nervosa har tydliga kopplingar till kroppsvikt ville forskarna också se hur mycket av genetiken som överlappade med genetiska faktorer bakom BMI.
För hetsätningsbeteende uppskattades den BMI-relaterade delen stå för omkring 12 procent av den genetiska variansen. Vid anorexia nervosa var motsvarande andel omkring 10 procent.
Merparten av den genetiska signalen låg alltså utanför den del som kunde kopplas till BMI.
– Våra resultat visar att ätstörningar inte bara handlar om kroppsvikt. Många av de genetiska varianter som är kopplade till dessa tillstånd skiljer sig från de varianter som påverkar hur mycket en person väger, säger Lu Yi, senior forskare vid Karolinska Institutet.
Olika genetiska kopplingar till adhd och OCD
Skillnaderna blev ännu tydligare när forskarna jämförde sambanden med andra psykiatriska tillstånd.
Hetsätningsbeteende hade en positiv genetisk korrelation med adhd, medan något motsvarande statistiskt signifikant samband inte sågs för anorexia nervosa.
För tvångssyndrom, OCD, var mönstret det omvända. Där fanns en positiv genetisk korrelation med anorexia nervosa, men inte med hetsätningsbeteende.
Samtidigt fanns genetiska överlappningar med flera andra psykiatriska egenskaper. Det handlar om gemensamma genetiska mönster – inte om att exempelvis adhd orsakar hetsätning eller att anorexia nervosa orsakar OCD.
Känd BMI-kopplad gen dök upp i analysen
En av de genetiska signalerna för hetsätningsbeteende låg nära genen FTO, som sedan tidigare har en stark koppling till BMI.
Fyndet väcker frågan om hetsätningsbeteende kan vara en del av förklaringen till sambandet mellan FTO-regionen och högre kroppsvikt. Forskarna gick därför vidare och undersökte relationen mellan BMI och hetsätningsbeteende med hjälp av så kallad Mendelsk randomisering.
Analyserna gav stöd för möjliga effekter i båda riktningarna mellan högre BMI och större benägenhet till hetsätningsbeteende.
Resultaten ger stöd för ett möjligt orsakssamband, men kan inte på egen hand visa exakt vilka biologiska mekanismer som ligger bakom.
Fakta: Vad är Mendelsk randomisering?
Mendelsk randomisering är en genetisk metod som används för att undersöka om ett samband kan vara orsaksmässigt.
Metoden använder genetiska varianter som är kopplade till en viss egenskap, exempelvis BMI. Eftersom genetiska varianter fördelas vid befruktningen enligt Mendels nedärvningsprinciper kan de fungera som ett slags naturligt experiment.
Det kan göra det lättare att skilja möjliga orsakssamband från samband som beror på andra faktorer eller på att orsak och verkan går åt motsatt håll.
Metoden kan ge stöd för ett orsakssamband, men kan inte ensam bevisa det. Resultaten bygger på flera antaganden om hur de genetiska varianterna påverkar den egenskap och det utfall som studeras.
Källa: Sanderson E, Glymour MM, Holmes MV, et al. Mendelian randomization. Nature Reviews Methods Primers, 2022.
Olika ätstörningar kan ha olika biologi
Sammantaget visar resultaten en mer komplex bild av ätstörningarnas genetiska bakgrund. Anorexia nervosa och hetsätningsbeteende delar vissa genetiska drag, men skiljer sig samtidigt åt på flera viktiga områden.
– Studien visar att olika ätstörningar delvis har skilda biologiska mekanismer. Den kunskapen kan på sikt bidra till mer träffsäkra behandlingsstrategier som tar hänsyn till de specifika egenskaperna hos varje tillstånd, säger Lisa Dinkler, biträdande lektor vid Karolinska Institutet.
Det är ännu långt kvar till behandlingar som bygger på de genetiska fynden. Studien har inte testat några behandlingar, och resultaten går inte att använda för att avgöra om en enskild person kommer att utveckla en ätstörning.
Fler grupper och ätstörningar ska studeras
De huvudsakliga analyserna bygger på personer med europeisk genetisk härkomst. Dessutom var 96 procent av personerna i gruppen med hetsätningsbeteende och 94 procent av dem med anorexia nervosa kvinnor. Forskarna vill därför undersöka resultaten vidare i fler befolkningsgrupper och hos fler män.
Nästa steg är också att undersöka fler former av ätstörningar, däribland atypisk anorexia nervosa och ARFID, undvikande/restriktiv ätstörning.
I Sverige fortsätter arbetet genom bland annat EDGI2-studien, som ska bidra med mer kunskap om genetiken bakom olika ätstörningar och symtom.
Den nya studien pekar samtidigt på att olika biologiska mekanismer kan vara inblandade vid olika former av ätstörningar. För forskarna blir nästa steg nu att ta reda på om samma genetiska mönster går igen i fler grupper och vid andra former av ätstörningar.
Publikation
Genomic meta-analyses of binge-eating behavior and anorexia nervosa yield insights into the unique and shared biology of eating disorder phenotypes, Termorshuizen JD, Davies HL, Lee SH. et al. Nature Mental Health. Publicerad 19 augusti 2026. doi: 10.1038/s44220-026-00698-2.