Ny studie: Läkemedel och medelhavskost kopplas till lägre biologisk ålder
Vissa läkemedel mot diabetes och inflammatoriska sjukdomar, liksom medelhavskost, kan vara förknippade med ett långsammare biologiskt åldrande. I en omfattande analys från Yaleuniversitetet kopplades flera behandlingar och kostförändringar till lägre uppskattad biologisk ålder. För kosttillskott var resultaten mindre övertygande.
Att ta reda på om en behandling verkligen bromsar åldrandet är svårt. För att avgöra om människor lever längre eller håller sig friska högre upp i åldrarna krävs studier som kan sträcka sig över flera decennier. Därför försöker forskare hitta biologiska markörer som kan ge besked tidigare.
En forskargrupp vid Yaleuniversitetet i USA har nu analyserat 51 tidigare interventionsstudier där deltagare bland annat fått läkemedelsbehandling, ändrat sina kostvanor eller tagit kosttillskott.
Flera av insatserna var förknippade med en minskning av den uppskattade biologiska åldern. Tydligast var resultaten för vissa läkemedel, men även kostförändringar gav utslag.
Analysen publicerades i tidskriften Nature Medicine i augusti.
Läkemedel kopplades till störst minskning
Bland behandlingarna som utmärkte sig fanns metformin, ett läkemedel mot typ 2-diabetes, och så kallade TNF-hämmare, som används för att dämpa inflammation vid bland annat reumatoid artrit och inflammatorisk tarmsjukdom. Båda behandlingarna kopplades till en lägre uppskattad biologisk ålder.
Även semaglutid, som används vid typ 2-diabetes och obesitas, var förknippat med minskningar enligt vissa av mätmetoderna.
Sammantaget var minskningarna större vid läkemedelsbehandling än vid de andra typerna av insatser.
Liknande resultat sågs i två studier av medelhavskost, där den uppskattade biologiska åldern minskade enligt flera av markörerna. Forskarna undersökte också andra livsstilsförändringar, bland annat fysisk aktivitet och kost med olika fördelning av fett och kolhydrater. Sådana insatser var sammantaget förknippade med lägre biologisk ålder, om än i mindre utsträckning än läkemedlen.
För kosttillskotten var bilden mindre övertygande. Som grupp gav de inga lika konsekventa minskningar. I vissa fall visade olika markörer till och med motsatta resultat.
Det innebär dock inte att kosttillskott saknar andra hälsoeffekter. Studien undersökte förändringar i DNA-baserade åldersmarkörer, inte om deltagarnas hälsa påverkades på längre sikt.

Blodprov kan ge ledtrådar om åldrandet
För att uppskatta biologisk ålder använde forskarna så kallade epigenetiska klockor. Till skillnad från den kronologiska åldern, som anger hur många år en person har levt, bygger dessa på kemiska förändringar i arvsmassan.
En sådan förändring är DNA-metylering, där små kemiska grupper binder till DNA. Mönstren förändras med stigande ålder och kan användas för att uppskatta biologisk ålder eller hur snabbt vissa åldersrelaterade förändringar sker.
Fakta: Kan man vara biologiskt yngre än sin ålder?
Ja, enligt vissa mätmetoder. En person som är 50 år kan exempelvis få sin biologiska ålder uppskattad till 45 år – eller 55.
Men biologisk ålder är ingen exakt siffra. Olika epigenetiska klockor kan ge olika resultat, beroende på vilka markörer de mäter.
Att vara fem år yngre enligt ett blodprov betyder därför inte automatiskt att man får fem extra levnadsår.
I Yaleanalysen ingick 3 128 blodprover. Forskarna beräknade 16 etablerade epigenetiska klockor och ytterligare 94 DNA-baserade markörer för att jämföra värdena före och efter behandlingarna.
De nyare klockorna, som utvecklats för att uppskatta bland annat dödlighetsrisk och åldrandets hastighet, var känsligare för förändringar efter behandlingarna och gav mer samstämmiga resultat än de äldre. I flera av studierna visade de en lägre uppskattad biologisk ålder eller en långsammare beräknad åldrandetakt.
I de studier som inkluderade personer med olika sjukdomar var förändringarna i åldersmarkörerna generellt större än i studier med friska deltagare. Det skulle kunna bero på att behandling av exempelvis inflammation påverkar de biologiska processer som klockorna mäter.

Ännu inget bevis för långsammare åldrande
Att en epigenetisk klocka visar en lägre biologisk ålder efter en behandling behöver dock inte betyda att människans åldrande faktiskt har bromsats.
Vissa av de nyare klockorna bygger delvis på markörer kopplade till inflammation och andra hälsorisker. En behandling som minskar inflammationen kan därför påverka klockans värde utan att själva åldrandeprocessen nödvändigtvis förändras.
Studierna som analyserades skilde sig dessutom åt när det gällde deltagarnas hälsa, ålder och behandlingarnas längd, vilket försvårar direkta jämförelser mellan behandlingarna.
Trots osäkerheten kan resultaten få betydelse för framtida forskning. Genom större studier där deltagarnas hälsa följs över tid kan forskarna undersöka om minskningar i den uppskattade biologiska åldern också hänger samman med lägre risk för åldersrelaterade sjukdomar och bättre hälsa längre fram.
Om åldersmarkörerna visar sig kunna förutsäga behandlingarnas långsiktiga hälsoeffekter skulle de i framtiden kunna användas för att utvärdera nya behandlingar betydligt snabbare än i dag.
Publikation
Raghav Sehgal, Daniel Borrus, Jenel F. Armstrong, John Gonzalez, Jessica Kasamoto, Yaroslav Markov, Ahana Priyanka, Ryan Smith, Natàlia Carreras-Gallo, Jessica Lasky-Su, Varun B. Dwaraka, Michael J. Corley, Albert Higgins-Chen. Responsiveness of epigenetic aging biomarkers to longevity interventions in humans. Nature Medicine, 2026; 32 (9): 3477–3490 DOI: 10.1038/s41591-026-04562-9
Du kanske också gillar
- Tarmbakterier kopplas till hur snabbt kroppen åldras
- Varför ökar cancer hos yngre? Ny studie pekar på biologiskt åldrande
- Mer protein är inte alltid bättre – ny forskning nyanserar bilden
- För lite – och för mycket – sömn kopplas till biologiskt åldrande
- Rödljusterapi lovar bättre hud och hälsa – men vad säger forskningen?

