För lite – och för mycket – sömn kopplas till biologiskt åldrande

Senast uppdaterad den 25 augusti, 2026 av Mikroskop redaktion

Hur länge vi sover kan hänga samman med hur kroppen åldras. I en stor studie var både kort och lång sömntid kopplad till tecken på högre biologisk ålder i flera organ och vävnader. Men mönstret såg inte likadant ut överallt – resultaten varierade beroende på organ, mätmetod och kön.

För lite sömn känns ofta i kroppen redan nästa dag. Men vad händer på längre sikt?

I en ny studie har forskare undersökt sambandet mellan sömn och åldrande genom att jämföra sömntiden med biologisk ålder i olika delar av kroppen. Studien är publicerad i Nature och bygger bland annat på data från UK Biobank, där deltagarna var mellan 37 och 84 år.

Forskarna använde magnetkamerabilder, proteiner i blodet och ämnen från kroppens ämnesomsättning för att uppskatta biologisk ålder i olika delar av kroppen.

Totalt ingick 23 sådana åldersmått från 17 organsystem och vävnader.

Biologisk ålder behöver inte följa kalendern

Den kronologiska åldern visar hur många år vi har levt. Biologisk ålder försöker i stället beskriva hur gammal kroppen – eller ett visst organ – verkar vara utifrån biologiska kännetecken.

Forskarna använde maskininlärning för att hitta biologiska mönster som förändras med stigande ålder. Därefter kunde de uppskatta om exempelvis hjärnan eller levern verkade äldre eller yngre än väntat för en person i samma kronologiska ålder.

De jämförde sedan dessa mått med hur många timmar deltagarna uppgav att de vanligtvis sov under ett dygn.

Sömn och åldrande följde en U-formad kurva

När sömntiden jämfördes med de biologiska åldersmåtten dök ett återkommande mönster upp.

De minst gynnsamma värdena fanns både bland personer som sov kort och bland dem som sov länge. Däremellan var skillnaden mellan biologisk och faktisk ålder ofta mindre.

Sambandet med sömntid var statistiskt signifikant för nio av de 23 åldersmåtten. Det syntes bland annat för hjärnan, lungorna, levern, immunsystemet och huden, men också för hormonsystemet, fettvävnaden och bukspottkörteln.

Den lägsta punkten låg däremot inte vid samma sömntid för alla mått.

För de nio mått där sambandet var tydligt var skillnaden mellan biologisk och faktisk ålder som minst vid ungefär 6,4–7,8 timmars sömn per dygn, beroende på organ och kön.

Resultaten ska dock inte läsas som att forskarna har hittat ett nytt ideal för hur länge vi bör sova.

Hjärnan gav olika svar

Hjärnan är ett tydligt exempel på att resultatet kunde skilja sig beroende på hur den biologiska åldern mättes.

När forskarna utgick från magnetkamerabilder låg de lägsta värdena för hjärnans biologiska ålder vid ungefär 6,4–6,5 timmars sömn. Andra biologiska mått för hjärnan pekade mot längre sömntider.

Magnetkameran fångar framför allt hjärnans struktur, medan proteiner i blodet kan spegla andra biologiska processer. Två metoder kan därför ge olika bilder av hur samma organ åldras.

För lite sömn hade bredare kopplingar till sjukdom

Forskarna tittade också på sambandet mellan sömntid och sjukdom.

I den delen av studien räknades mindre än sex timmars sömn per dygn som kort sömn, sex till åtta timmar som normal sömntid och mer än åtta timmar som lång sömn. Det var en indelning för analysen, inte någon ny rekommendation.

Kort sömn var kopplad till en lång rad sjukdomar, bland annat depression, ångest, obesitas, typ 2-diabetes, högt blodtryck, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtrytmrubbningar.

Astma, KOL och mag-tarmsjukdomar som gastrit och gastroesofageal refluxsjukdom var däremot förknippade med både kort och lång sömntid.

Under uppföljningen var också risken att avlida högre i båda grupperna jämfört med bland personer som uppgav att de sov mellan sex och åtta timmar.

Studien kan inte visa att sömntiden i sig orsakade sjukdomarna.

För mycket sömn är svårare att tolka

Sambandet mellan lång sömn och sämre hälsa är mer svårtolkat.

En möjlig förklaring är att människor börjar sova längre när hälsan förändras. Depression, kronisk sjukdom och andra besvär kan påverka sömnvanorna – ibland innan personen ens har fått en diagnos.

Forskarna såg också skillnader när de analyserade genetiska samband.

Kort sömn hade genetiska kopplingar till ett bredare spektrum av sjukdomar. Vid lång sömn var sambanden mer koncentrerade till hjärnrelaterade och psykiatriska tillstånd.

Kort och lång sömn behöver alltså inte ha samma bakomliggande förklaring.

Depression visade ett annat mönster

Forskarna undersökte särskilt hur sömntid hängde samman med depression senare i livet.

Vid kort sömn kunde de biologiska åldersmåtten bara förklara en mindre del av sambandet med depression.

Vid lång sömn var bilden annorlunda. Där kunde biologisk ålder, framför allt i hjärnan och fettvävnaden, förklara en större del av sambandet statistiskt.

Det går däremot inte att säga om lång sömn bidrar till biologiska förändringar som i sin tur ökar risken för depression, eller om sambanden ser ut så av andra skäl.

Deltagarna uppskattade själva hur länge de sov

Det finns flera begränsningar i studien.

Sömntiden mättes inte med aktivitetsmätare eller i sömnlaboratorium. Deltagarna fick själva uppskatta hur många timmar de vanligtvis sov under ett dygn, och även tupplurar räknades in.

Alla deltagare hade inte heller genomgått samma biologiska mätningar. Därför varierade antalet personer mellan analyserna av exempelvis magnetkamerabilder, blodproteiner och ämnesomsättning.

En stor del av resultaten bygger dessutom på mätningar från ett enskilt tillfälle. Det gör det svårt att avgöra om sömnvanorna påverkar kroppens biologiska åldrande eller om förändringar i hälsan i stället gör att människor börjar sova mer eller mindre.

Forskarna använde även genetiska analyser för att undersöka om sjukdom skulle kunna driva förändringar i sömntiden. De hittade inget starkt stöd för det, men kunde inte heller utesluta möjligheten.

Inget nytt facit för hur länge vi bör sova

Studien ger inget exakt antal timmar som alla vuxna bör sikta på.

Däremot återkom det U-formade mönstret i flera delar av kroppen. Både kort och lång sömntid var kopplad till mindre gynnsamma mått på biologisk ålder, medan värdena ofta var lägre däremellan.

Nästa steg är att mäta sömnen mer objektivt och följa människor över längre tid. Det kan ge en bättre bild av om sömntiden faktiskt påverkar hur kroppen åldras – eller om förändrad sömn snarare speglar en hälsa som redan håller på att förändras.

Publikation

O’Toole CK, Song Z, Anagnostakis F, et al. Sleep chart of biological ageing clocks in middle and late life. Nature. 2026. DOI: 10.1038/s41586-026-10524-5