Njurarna kan vara nyckeln till träningens föryngrande effekter

Senast uppdaterad den 23 januari, 2026 av Mikroskop redaktion

Ett enstaka hårt träningspass stressar kroppen, medan långvarig motion verkar skydda mot sjukdom och tidigt åldrande. Nu pekar forskare i Peking ut njurarna och den lilla molekylen betain som en central länk i denna träningsparadox – och som en möjlig utgångspunkt för framtida behandlingar mot åldersrelaterad inflammation.

Att den som rör på sig regelbundet håller sig friskare och piggare längre i livet är välkänt. Men vad är det som händer inne i kroppen – och går delar av effekten att styra med läkemedel?

I en ny studie i den prestigefyllda tidskriften Cell riktar forskare om fokus från muskler och hjärta till ett organ som sällan får huvudrollen i träningsforskning: njuren – eller rättare sagt njurarna. De pekar ut ämnet betain, som bildas i njurarna, och som ser ut att binda samman långvarig motion med dämpad inflammation och långsammare åldrande.

Betain finns i bland annat rödbetor och spenat, men produceras också i njuren själv. I den nya studien fungerar ämnet som en sorts intern budbärare som talar om för resten av kroppen att det är läge att ställa om till ett ”träningsläge”.

Träning på tre tidsskalor

För att förstå vad som sker följde forskarna 13 friska, unga män inom ramen för ett sexårigt forskningsprojekt. Själva försöket var noggrant upplagt: först en 45 dagar lång period med låg fysisk aktivitet, därefter ett enstaka 5-kilometerslopp, och till sist ett 25 dagar långt block där deltagarna sprang 5 kilometer varje dag.

Under hela perioden samlades blod- och avföringsprover in. Med hjälp av en så kallad multiomik-ansats – där man samtidigt analyserar gener, proteiner, små molekyler och tarmbakterier – kunde forskarna jämföra kroppen i vila, efter ett akut träningspass och efter en längre period av regelbunden träning.

Den akuta reaktionen såg inte särskilt hälsosam ut. Ett enda hårt pass gav ett tydligt påslag av inflammationsmarkörer och tillfällig oreda i ämnesomsättningen – ett slags kontrollerat ”metabolt kaos”. Först när löpningen återkom dag efter dag började ett annat mönster träda fram: mer ordnade metabola profiler, starkare antioxidativt försvar och tecken på ett mer ungdomligt immunförsvar, där vissa åldersrelaterade förändringar i T-cellerna dämpades.

Därför blev den naturliga följdfrågan: vad gör njurarna i den omställningen?

Njurarna som kemisk kommandocentral

När forskarna lade samman alla data stack ett organ ut: njurarna. Under de 25 dagarna med daglig löpning ökade njurarnas produktion av betain tydligt hos deltagarna.

Betain bildas från kolin – ett vitaminliknande näringsämne – via enzymet CHDH, och just i njuren skruvades denna tillverkning upp av långtidsträningen. Halterna av betain i blodet steg i takt med träningsperioden, och ämnet dök upp som en gemensam nämnare i flera av de gynnsamma förändringarna.

Forskarna beskriver detta som en ”njure–betain–TBK1-axel”. Njurarna fungerar då inte bara som filter, utan som en kemisk kommandocentral: de känner av att träningen pågår, producerar mer betain och skickar signaler som påverkar celler i andra organ. Sambandet mellan njurarna och åldrande blir därmed mer konkret – det handlar inte bara om att hålla blodtryck och saltbalans i schack, utan också om att styra hur kroppen svarar på långvarig fysisk belastning.

Inflammation, immunförsvar och tarmflora

En viktig del av den nya bilden handlar om hur immunförsvaret förändras av långvarig träning. Forskarna såg att andelen ”unga” immunceller ökade, samtidigt som de mer slitna, åldrade cellerna blev färre. Även aktiviteten i gener som styr T-cellernas utveckling skiftade i riktning mot ett mer ungdomligt mönster.

Även tarmen verkade må bättre. Andelen bakterier som kan ställa till problem minskade, och produktionen av bakterieämnet lipopolysackarid, LPS – en stark signalmolekyl som lätt triggar igång inflammation – dämpades. Tillsammans tyder resultaten på att både immunförsvaret och tarmfloran ingår i den omställning som sker när njurarna och träning samverkar under längre tid.

Här kommer betain in i bilden på allvar. I cellförsök visade forskarna att ämnet kan bromsa ett styrprotein, TBK1, som fungerar som en slags huvudströmbrytare för inflammationssystemet. När TBK1 dämpas lugnas också nästa steg i kedjan, och cellerna släpper ifrån sig mindre mängder inflammationssignaler som normalt ökar med åldern. Det är just den långvariga, låggradiga inflammationen – ibland kallad ”inflammaging” – som man tror spelar en stor roll för många åldersrelaterade sjukdomar.

Möss på betain-diet blev piggare

För att testa sambandet vidare genomförde forskarna djurförsök. Äldre möss fick under åtta veckor foder förstärkt med 1 procent betain – en dos som tydligt höjde betainnivåerna i njurarna.

Resultaten var tydliga: jämfört med kontrollgruppen hade försöksmössen bättre muskelstyrka och motorik, klarade minnestester bättre och uppvisade mindre depressionsliknande beteenden. Vävnadsprover från bland annat njure, lever, lunga och hud visade färre klassiska åldringsmarkörer samt mindre fibros och fettinlagring.

Det betyder inte att vi vet hur ett betaintillskott skulle påverka människor, men det stärker bilden av att sambandet mellan njurarna och åldrande kan gå via betain och hur inflammationsvägarna styrs.

Ett framtida ”träningspiller”?

Tanken ligger nära till hands: om betain kan efterlikna delar av träningens effekter i djurmodeller – skulle det då kunna bli ett slags ”exercise mimetic”, ett framtida komplement för dem som har svårt att motionera?

Forskarna själva håller igen. Den mänskliga delen av studien omfattar bara 13 unga män. Kvinnor, äldre personer och människor med kroniska sjukdomar saknas helt. Djurförsöken är gjorda på möss, med doser och behandlingstider som inte utan vidare går att översätta till människor.

Innan man kan tala om läkemedel, eller ens om genomtänkta kosttillskott, krävs därför betydligt större och längre kliniska studier – där både effekt och möjliga biverkningar följs noggrant.

Ändå sätter studien fingret på något större. Den visar hur långt forskningen har kommit i att kartlägga kroppens svar på fysisk aktivitet, ner på nivån där ett enskilt njurproducerat ämne kan kopplas till förändrade inflammationsvägar i hjärna, lever, muskler och hud.

I väntan på ett eventuellt framtida ”njur-piller” mot åldrande kvarstår dock slutsatsen som länge gällt: den säkraste vägen till ett friskare åldrande är fortfarande att röra på sig. Skillnaden är att vi nu har en ny pusselbit som antyder att just njurarna kan spela en större roll än vi tidigare har förstått.

Publikation

Geng, Lingling et al. “Systematic profiling reveals betaine as an exercise mimetic for geroprotection.” Cell vol. 188,19 (2025): 5403-5425.e33. DOI: 10.1016/j.cell.2025.06.001