Personer med samma depressionsdiagnos kan ha påtagliga skillnader i hur hjärnans olika delar samverkar. I en ny studie har forskare identifierat fem grupper av personer med depression utifrån dessa skillnader. Grupperna skilde sig också åt i vilka symtom som var mest framträdande.
Depression kan ta sig många uttryck. En del har svår ångest och fastnar i
återkommande negativa tankar. Hos andra är exempelvis traumarelaterade
besvär mer framträdande. Ändå kan de ha samma diagnos: egentlig depression.
Nu har forskare vid Helsingfors universitet undersökt om variationen också går att se i hjärnans aktivitet. Resultaten, som publicerats i tidskriften Nature Mental Health, visar att personer med depression kan ha påtagligt olika mönster av funktionella kopplingar mellan hjärnregioner.
Hos vissa var kopplingarna starkare än hos friska personer, medan de hos andra var svagare.
Enligt Satu Palva, forskare vid Helsingfors universitet, var ett av de mest anmärkningsvärda fynden att personer med samma depressionsdiagnos kunde uppvisa motsatta mönster i hjärnans aktivitet.
Det framgår av universitetets pressmeddelande.
Fem hjärnmönster kopplade till olika symtom
Forskarna undersökte 263 personer med depression och 75 friska kontrollpersoner. Hjärnaktiviteten registrerades med magnetoencefalografi, MEG, en teknik som mäter de svaga magnetfält som uppstår när nervceller är elektriskt aktiva.
Metoden gör det möjligt att följa hjärnans signaler med en tidsupplösning på millisekunder. Forskarna kunde därmed studera hur aktiviteten i olika delar av hjärnan samvarierade och undersöka sambanden med deltagarnas psykiska symtom.
Deltagarna fick också besvara tio frågeformulär om bland annat depression, ångest, traumarelaterade symtom och psykiskt välbefinnande.
Genom att analysera sambanden mellan hjärnaktiviteten och svaren identifierade forskarna först sex grupper bland personerna med depression. En av grupperna omfattade bara två personer och uteslöts därför ur den fortsatta analysen.
De fem återstående grupperna skilde sig åt både i hur hjärnans olika delar samverkade och i vilka symtom som var mest framträdande.
Olika hjärnmönster vid depression
I en av grupperna var kopplingarna mellan hjärnregionerna förhållandevis starka. Deltagarna hade också mer uttalade symtom på depression och ångest, en större benägenhet att älta negativa tankar och svårare att fungera i vardagen.
Två andra grupper kännetecknades av svagare kopplingar. I den ena var symtomen överlag lindrigare, medan den andra uppvisade minskad kommunikation över stora delar av hjärnan. I den senare gruppen var symtom kopplade till posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, särskilt framträdande.
Forskarna fann också en grupp med både starkare och svagare funktionella kopplingar, beroende på hur hjärnaktiviteten analyserades. Deltagarna i den gruppen hade mer uttalade depressionssymtom, större problem kopplade till alkohol- eller drogbruk och lägre psykiskt välbefinnande.
Den femte gruppen hade de starkaste kopplingarna mellan hjärnregionerna. Här var problem med alkohol- eller drogbruk särskilt framträdande, medan traumarelaterade symtom var mindre uttalade än i de andra grupperna.
Skillnaderna handlade inte bara om hur starkt hjärnregionerna samverkade. Grupperna skilde sig också åt i vilka delar av hjärnan som var inblandade och vid vilka frekvenser deras aktivitet samvarierade.
Kan förklara motstridiga forskningsresultat
Tidigare forskning om depression har gett motstridiga resultat om hur hjärnans olika delar samverkar. I vissa studier har forskare sett starkare kopplingar mellan hjärnregioner, medan andra har rapporterat svagare kopplingar.
En möjlig förklaring är att studierna har omfattat olika grupper av patienter. I den nya studien förekom båda mönstren bland personer med samma depressionsdiagnos.
Starkare kopplingar behöver dock inte betyda att hjärnan fungerar bättre. Det har bland annat betydelse vilka hjärnregioner som samverkar och hur deras aktivitet är samordnad.
Fynden talar för att depression inte kan förknippas med ett enda mönster av hjärnaktivitet. Hur hjärnans olika delar samverkar kan skilja sig betydligt mellan personer med samma diagnos.
Behandlingen kan bli mer individanpassad
På längre sikt hoppas forskarna att hjärnmätningar ska kunna bidra till mer individanpassad behandling av depression.
I dag kan patienter behöva prova flera olika läkemedel eller psykologiska behandlingar innan de får tillräcklig hjälp. Om det i framtiden går att koppla vissa hjärnmönster till hur patienter svarar på behandling skulle det kunna ge vården bättre vägledning.
Men dit är det fortfarande långt.
– Än så länge kan vi inte använda hjärnmätningar för att välja rätt behandling, men studien visar en möjlig väg framåt, säger Satu Palva i pressmeddelandet.
Studien är en tvärsnittsstudie, vilket innebär att forskarna undersökte deltagarnas hjärnaktivitet och symtom vid en viss tidpunkt. Det går därför inte att avgöra om skillnaderna i hjärnans aktivitet bidrar till symtomen eller uppstår till följd av dem.
Forskarna har inte heller undersökt om de fem grupperna svarar olika på behandling. Resultaten behöver dessutom bekräftas i nya studier med andra patientgrupper innan det går att bedöma om de kan få någon praktisk betydelse i vården.
De fem hjärnmönstren är alltså inte nya depressionsdiagnoser, utan möjliga biologiska undergrupper som behöver undersökas vidare.
Publikation
Wenya Liu, Maria Vesterinen, Alexandra Andersson, Paula Partanen, Samanta Knapič, Joonas J. Juvonen, Felix Siebenhühner, Antti Salonen, Hanna Renvall, Risto J. Ilmoniemi, Eero Castrén, Erkki Isometsä, Dimitri Van De Ville, J. Matias Palva, Satu Palva. Magnetoencephalography oscillation-based functional connectivity identifies clinically relevant depression phenotypes. Nature Mental Health, 2026; 4(10): 1534–1547. DOI: 10.1038/s44220-026-00723-4
Du kanske också gillar
