Senast uppdaterad den 24 juli, 2026 av Mikroskop redaktion
En hälsosam kost kopplas till lägre risk för demens, även hos äldre vars blodprover tyder på en ökad risk för tillståndet. Det visar en ny svensk studie. Mest konsekventa var sambanden för ett kostmönster med lägre inflammatorisk potential.
Demenssjukdomar utvecklas ofta under många år. Förändringar i hjärnan kan börja långt innan minnesproblem och andra tydliga symtom visar sig.
Med nya analysmetoder går det att upptäcka tecken på vissa av dessa biologiska processer i blodet. Biomarkörerna kan bland annat ge ledtrådar om processer som är kopplade till Alzheimers sjukdom, skador på nervceller och aktivering av hjärnans stödjeceller.
Men har levnadsvanor som kosten fortfarande någon betydelse när sådana biologiska varningssignaler redan går att mäta?
En ny studie från Karolinska Institutet ger inget säkert svar på den frågan. Resultaten tyder däremot på att kostens kvalitet kan vara relevant även för personer vars blodprover visar förhöjda nivåer av markörer som är förknippade med en ökad demensrisk.
Studien publicerades i JAMA Network Open i juni 2026.
Nästan 1 900 äldre följdes under många år
Forskarna analyserade uppgifter från 1 865 personer som var minst 60 år och inte hade någon demensdiagnos när studien inleddes. De ingick i SNAC-K, en befolkningsstudie som följer äldre personer på Kungsholmen i Stockholm.
Deltagarnas matvanor kartlades med ett validerat frågeformulär med frågor om 98 olika livsmedel. Kosten bedömdes vid studiens början och, när uppgifter fanns tillgängliga, på nytt efter tre och sex år. Därefter gjordes inga ytterligare kostmätningar.
Forskarna använde de tillgängliga kostuppgifterna från de första sex åren för att uppskatta deltagarnas matvanor över tid. Deltagarnas demensutveckling följdes samtidigt under hela studieperioden.
Deltagarna följdes i genomsnitt i 8,4 år och som längst i nästan 16 år. Under denna period utvecklade 240 personer demens. Diagnoserna grundades på strukturerade intervjuer, kliniska undersökningar och kognitiva tester. För personer som avled mellan uppföljningarna användes även patientjournaler och dödsorsaksintyg.
Blodprover gav tecken på förhöjd demensrisk
Vid studiens början fick deltagarna också lämna blodprover, som forskarna analyserade för tre olika biomarkörer. En av markörerna var nära kopplad till Alzheimersrelaterade förändringar, medan de två andra gav mer allmän information om skador på nervceller och reaktioner i hjärnans stödjeceller.
För varje blodmarkör delades deltagarna sedan in i grupper med högre respektive lägre nivåer. Forskarna kunde därefter undersöka om sambandet mellan kost och demensrisk skilde sig mellan grupperna.
Fakta: Blodmarkörerna i studien
P-tau217
En blodmarkör som är kopplad till de amyloid- och tauförändringar som kännetecknar Alzheimers sjukdom. Förhöjda nivåer kan tyda på att Alzheimersrelaterade förändringar finns i hjärnan.
NFL
Ett protein som kan frigöras när nervceller skadas. Förhöjda nivåer kan förekomma vid flera neurologiska sjukdomar och är inte specifika för Alzheimers sjukdom.
GFAP
Ett protein som framför allt finns i astrocyter, en typ av stödjecell i hjärnan. Förhöjda nivåer kan vara ett tecken på att cellerna har aktiverats eller påverkats av en skada eller sjukdomsprocess.
Observera: Förhöjda värden innebär inte att en person med säkerhet kommer att utveckla demens. Biomarkörerna kan spegla biologiska processer som är förknippade med en högre risk.
Tre perspektiv på deltagarnas matvanor
Deltagarnas kost bedömdes med hjälp av tre etablerade poängsystem: en alternativ version av medelhavskosten, det bredare måttet Alternative Healthy Eating Index och inflammationsindexet rEDII.
Modellerna överlappar delvis, men är utformade för att belysa olika egenskaper hos kosten. I faktarutan nedan förklaras hur de skiljer sig åt.
Fakta: Tre olika sätt att bedöma samma kost
De tre modellerna överlappar delvis. En kost med mycket grönsaker, frukt, nötter och fullkorn och mindre rött och processat kött kan därför få ett bra resultat i flera av dem.
Skillnaden är framför allt vilken egenskap hos kosten som varje modell är utformad för att bedöma.
Medelhavskost
Här bedömdes hur väl deltagarnas matvanor liknade en medelhavskost. Grönsaker, frukt, baljväxter, nötter, fullkorn och fisk vägde tungt, medan en hög konsumtion av rött och processat kött gav ett sämre resultat.
En medelhavskost kan innehålla många av samma livsmedel som ingår i ett kostmönster som förknippas med lägre inflammation. Poängsystemet är dock i första hand utformat för att mäta hur väl matvanorna följer medelhavskostens principer – inte för att särskilt beräkna kostens koppling till inflammationsmarkörer.
Brett mått på hälsosam kost
Här bedömdes den samlade kostkvaliteten utifrån matvanor som i tidigare forskning har kopplats till lägre risk för långvariga sjukdomar, särskilt hjärt-kärlsjukdom.
Även detta kostmönster innehåller mycket växtbaserad mat och begränsar bland annat sockersötade drycker samt rött och processat kött. Det kan därför överlappa med ett kostmönster som förknippas med lägre inflammation. Modellen är däremot utformad för att mäta kostens övergripande kvalitet, inte specifikt dess koppling till inflammation.
Kostens koppling till inflammation
Det tredje måttet, rEDII, är särskilt framtaget för att uppskatta hur den samlade kosten brukar hänga samman med inflammationsmarkörer i blodet. Olika livsmedelsgrupper vägs utifrån sådana samband.
Ett högre resultat motsvarade ett kostmönster med lägre inflammatorisk potential. Det betyder inte att kosten nödvändigtvis var hälsosammare än de andra två, utan att modellen var mer specifikt inriktad på just inflammation.
Viktigt att veta: Deltagarna fick inte följa tre olika dieter. Forskarna använde modellerna som tre olika sätt att analysera deras befintliga matvanor. rEDII mätte inte graden av inflammation hos den enskilda personen och motsvarar inte en särskild antiinflammatorisk diet eller färdig meny.
Kostmönstret med lägre inflammatorisk potential utmärkte sig
Sambanden såg olika ut beroende på vilket kostmönster och vilken blodmarkör forskarna analyserade.
Medelhavskosten och det bredare måttet på hälsosam kost var framför allt kopplade till lägre demensrisk bland deltagare med lägre värden på blodmarkörerna.
Bland deltagare med förhöjda värden var resultaten mest konsekventa för kostmönstret med lägre inflammatorisk potential.
Forskarna räknade om rEDII-poängen till en gemensam statistisk skala för att kunna jämföra deltagarna. För varje steg uppåt på denna skala var den beräknade risken att utveckla demens 21–29 procent lägre under uppföljningstiden. Hur starkt sambandet var varierade beroende på vilken av de tre blodmarkörerna som analyserades.
Ett sådant steg motsvarar dock inte en bestämd kostförändring. Resultatet går därför inte att översätta till exempelvis ett visst antal extra portioner grönsaker, fisk eller fullkorn.
När forskarna enbart analyserade demens som bedömdes bero på Alzheimers sjukdom såg de ett liknande mönster.
Det är viktigt att understryka att procentsiffrorna beskriver statistiska samband på gruppnivå. De visar inte hur mycket en enskild person kan minska sin risk genom att ändra sina matvanor.
Inflammation kan vara en del av förklaringen
Att hälsosamma kostmönster kan hänga samman med lägre demensrisk kan ha flera tänkbara förklaringar.
En sådan kost innehåller ofta B-vitaminer, polyfenoler och fleromättade fettsyror. Dessa ämnen har i tidigare forskning kopplats till bland annat hjärnans funktion och hälsa.
Matvanorna kan också påverka blodtryck, blodsocker, blodfetter och risken för hjärt-kärlsjukdom. Sådana faktorer har betydelse inte bara för hjärtat och blodkärlen utan även för hjärnans hälsa.
Inflammation är en annan möjlig länk. Långvarig inflammation i kroppen kan bidra till processer som även påverkar hjärnan och nervsystemet. Det är därför intressant att kostmönstret med lägre inflammatorisk potential gav de mest konsekventa resultaten bland deltagare med förhöjda blodmarkörer.
Studien visar dock inte att inflammation låg bakom sambandet. Forskarna undersökte inte heller om deltagarnas inflammationsnivåer förändrades till följd av deras matvanor.
Även andra processer kan vara inblandade, exempelvis oxidativ stress, insulinresistens, förändrad fettomsättning och samspelet mellan tarmen och hjärnan.
Resultaten måste också ses mot bakgrund av att tidigare kontrollerade koststudier inte har gett entydiga besked om hur förändrade matvanor påverkar minnet och andra kognitiva förmågor.
Studien har både styrkor och begränsningar
Studien har flera styrkor. Deltagarna följdes under lång tid, deras matvanor kartlades vid flera tillfällen och demensdiagnoserna grundades på omfattande medicinska bedömningar.
Samtidigt är det en observationsstudie. Resultaten kan därför visa ett samband, men inte bevisa att kosten orsakade den lägre demensrisken.
Personer som äter hälsosamt kan exempelvis motionera mer, röka mindre eller ha andra levnadsvanor som påverkar risken. Forskarna tog i analyserna hänsyn till bland annat ålder, utbildning, fysisk aktivitet, rökning och flera sjukdomar. Det går ändå inte att utesluta att andra skillnader mellan deltagarna påverkade resultaten.
Uppgifterna om kosten byggde dessutom på deltagarnas egna svar. Sådana uppgifter är förenade med en viss osäkerhet, eftersom det kan vara svårt att minnas och uppskatta exakt vad man har ätit.
Kostuppgifter saknades för en del deltagare vid uppföljningarna, och inga nya kostmätningar gjordes efter de första sex åren. Blodmarkörerna mättes endast när studien började.
Många personer saknade också de kost- eller biomarkördata som krävdes för att ingå i analysen. De som uteslöts var generellt äldre, hade lägre utbildning och fler sjukdomar än deltagarna som togs med. Det kan ha påverkat resultaten.
Studiegruppen bestod dessutom huvudsakligen av relativt välutbildade och ekonomiskt välbeställda äldre personer i Stockholm. Det är därför osäkert i vilken utsträckning resultaten kan överföras till andra befolkningsgrupper.
Hälsosam kost kan fortfarande spela en roll
Studien visar inte att en viss kost kan stoppa Alzheimers sjukdom eller skydda en person från att utveckla demens.
Resultaten tyder däremot på att kostens kvalitet kan ha betydelse även när blodprover visar förhöjda nivåer av markörer som är förknippade med en ökad demensrisk.
Ett centralt fynd var att kostmönstret med lägre inflammatorisk potential var kopplat till lägre demensrisk i grupperna med förhöjda nivåer av var och en av de tre blodmarkörerna.
Nu behövs studier i större och mer varierade befolkningsgrupper. Det krävs också kontrollerade försök för att avgöra om förändrade matvanor faktiskt kan påverka sjukdomsutvecklingen – och vilka livsmedel eller näringsämnen som i så fall har störst betydelse.
En hälsosam kost är med andra ord ingen försäkring mot demens. Den nya studien stärker däremot bilden av att matvanorna kan vara en av flera påverkbara faktorer som har betydelse för hjärnans hälsa under åldrandet.
Du kanske också gillar
- Vanliga växtämnen kan samverka mot kronisk inflammation
- Kaffe och demens: stor studie kopplar kaffe till lägre demensrisk
- Är blåbär nyttigt? Ny översikt sammanfattar 24 års forskning
- Grön medelhavskost syns i blodet – spår av långsammare hjärnåldrande
- Vitamin D kan bromsa biologiskt åldrande, visar ny studie
- Alzheimers sjukdom: hjärnans dolda sockerkod kan vara nyckeln till nya behandlingar
Publikation
Mrhar A, Carballo-Casla A, Grande G med flera. Diet Quality and Dementia Risk in Older Adults With Alzheimer Pathology. JAMA Network Open. Publicerad den 25 juni 2026. DOI: 10.1001/jamanetworkopen.2026.20254.