Höga doser C-vitamin väcker nytt intresse i cancerforskningen

Senast uppdaterad den 11 augusti, 2026 av Mikroskop redaktion

C-vitamin som cancerbehandling har länge varit omstritt. Nu har forskare börjat intressera sig för frågan på nytt, framför allt när mycket höga doser ges direkt i blodet. I laboratoriet kan sådana koncentrationer skada vissa cancerceller, och en liten studie på patienter med spridd cancer i bukspottkörteln har gett lovande resultat. Andra kliniska studier har dock inte kunnat visa samma nytta.

Forskningen om C-vitamin och cancer är långt ifrån ny. Redan på 1970-talet argumenterade den amerikanske kemisten och Nobelpristagaren Linus Pauling tillsammans med den skotske läkaren Ewan Cameron för att mycket höga doser av vitaminet skulle kunna hjälpa människor med långt framskriden cancer.

I tidiga studier fick patienter stora mängder C-vitamin, först intravenöst och därefter som tabletter. Resultaten tydde på längre överlevnad, men studierna hade betydande metodologiska begränsningar. Patienterna hade exempelvis inte slumpats till olika behandlingar, utan jämfördes med historiska kontrollgrupper.

När forskare vid Mayo Clinic senare genomförde randomiserade och placebokontrollerade studier kunde resultaten inte bekräftas. Patienterna fick 10 gram C-vitamin om dagen i tablettform, men behandlingen gav ingen signifikant förbättring av symtom, funktionsnivå eller överlevnad.

Under lång tid bidrog resultaten till att intresset för C-vitamin som möjlig cancerbehandling minskade kraftigt.

Senare forskning visade dock på en viktig skillnad mellan de tidiga studierna och Mayo-studierna: hur C-vitaminet administrerades.

Intravenöst C-vitamin skiljer sig från tabletter

När C-vitamin tas genom munnen reglerar kroppen effektivt hur mycket som tas upp och hur mycket som finns kvar i blodet. Det går därför inte att höja koncentrationen obegränsat genom att ta allt större mängder C-vitamintabletter.

När vitaminet i stället ges intravenöst – direkt i blodet – kringgås begränsningen i tarmens upptag. Det gör att betydligt högre koncentrationer kan uppnås i blodet än när C-vitamin tas genom munnen. Studier av hur C-vitamin tas upp och omsätts i kroppen har visat att intravenös tillförsel kan ge koncentrationer som inte går att uppnå med vanliga kosttillskott.

Vid dessa mycket höga koncentrationer, som inom forskningen kallas farmakologiska nivåer, kan C-vitamin få andra biologiska egenskaper.

Vid normala nivåer har C-vitamin bland annat antioxidativa funktioner i kroppen. Vid mycket höga koncentrationer kan vitaminet däremot under vissa förhållanden få en prooxidativ effekt och bidra till bildningen av reaktiva ämnen.

Det är framför allt denna egenskap som har väckt cancerforskarnas intresse.

Kan skapa oxidativ stress i cancerceller

I laboratoriestudier kan farmakologiska koncentrationer av C-vitamin bidra till att väteperoxid bildas i miljön utanför cellerna. Det kan i sin tur orsaka oxidativ stress och skador i cellerna.

Flera typer av cancerceller har i laboratorieförsök visat sig vara känsliga för höga koncentrationer av C-vitamin. Minskad tillväxt av cancerceller har bland annat observerats i modeller av cancer i bukspottkörteln, tjocktarmen, levern och prostatan. Även djurstudier har visat tumörhämmande effekter i vissa modeller.

Varför vissa cancerceller är känsligare än andra är inte helt klarlagt. Skillnader i bland annat ämnesomsättning, järnhantering och försvar mot oxidativ stress kan ha betydelse.

Men resultaten från laboratorier och djurförsök innebär inte att behandlingen automatiskt fungerar hos människor. Många ämnen som kan döda cancerceller i laboratoriet visar sig senare ha liten eller ingen klinisk effekt.

Därför är resultaten från studier på patienter avgörande.

Lovande resultat vid cancer i bukspottkörteln

Ett av de mest uppmärksammade resultaten kommer från en randomiserad fas II-studie på patienter med metastaserad, alltså spridd, cancer i bukspottkörteln.

Patienterna fick cytostatika med gemcitabin och nab-paklitaxel. Den ena gruppen fick dessutom 75 gram C-vitamin intravenöst tre gånger i veckan.

Totalt randomiserades 36 patienter och 34 fick den behandling de hade tilldelats. Medianöverlevnaden var 16 månader i gruppen som fick intravenöst C-vitamin tillsammans med cytostatika, jämfört med 8,3 månader i kontrollgruppen. Den progressionsfria överlevnaden – tiden innan sjukdomen förvärrades eller patienten avled – var 6,2 respektive 3,9 månader.

Forskarna såg inte heller någon ökning av behandlingens toxicitet som kunde kopplas till C-vitaminet.

Resultaten är lovande, men underlaget är litet och behöver därför tolkas försiktigt. När så få deltagare ingår blir uppskattningen av behandlingseffekten osäker, och fynden behöver bekräftas i större och oberoende undersökningar. Resultaten betyder alltså inte att intravenöst C-vitamin generellt fördubblar överlevnaden vid cancer i bukspottkörteln, utan att forskarna såg en tydlig skillnad i medianöverlevnad i just denna lilla patientgrupp.

C-vitamin och cancer – forskningen ger olika svar

Forskningsläget är samtidigt långt ifrån entydigt.

I en större randomiserad fas III-studie undersöktes högdos C-vitamin tillsammans med cytostatika som förstahandsbehandling vid metastaserad tjock- och ändtarmscancer.

Forskarna kunde inte visa att tillägget av C-vitamin förbättrade den progressionsfria överlevnaden i patientgruppen som helhet. En möjlig effekt sågs i en fördefinierad undergrupp av patienter vars tumörer hade mutationer i RAS-gener, men fyndet behöver studeras vidare.

Även vid metastaserad kastrationsresistent prostatacancer har resultaten varit negativa.

I en randomiserad fas II-studie fick patienter docetaxel tillsammans med antingen intravenöst högdos C-vitamin eller placebo. Tillägget av C-vitamin förbättrade varken PSA-svar eller andra kliniska utfall jämfört med docetaxel utan C-vitamin.

Resultaten visar varför det är för tidigt att tala om intravenöst C-vitamin som en generell cancerbehandling.

Om behandlingen har effekt kan den vara beroende av exempelvis cancertyp, tumörens genetiska och metabola egenskaper och vilken annan behandling C-vitaminet kombineras med.

Kan C-vitamin minska biverkningar?

En annan fråga är om intravenöst C-vitamin kan påverka hur patienter mår under cancerbehandlingen.

I en mindre randomiserad studie på 27 kvinnor med avancerad äggstockscancer undersöktes C-vitamin tillsammans med cytostatika med karboplatin och paklitaxel. Tillägget av intravenöst C-vitamin var kopplat till färre cytostatikarelaterade biverkningar.

Det finns även mindre studier där patienter har rapporterat förbättrad livskvalitet eller minskade cancerrelaterade besvär.

Men underlaget är fortfarande begränsat. Det går därför inte att slå fast att intravenöst C-vitamin generellt minskar biverkningarna av cancerbehandling.

Det amerikanska National Cancer Institute, NCI, beskriver tidiga resultat från prekliniska och kliniska studier som lovande, men framhåller samtidigt att många av studierna har viktiga begränsningar, bland annat små patientgrupper och brister i studiedesignen.

Inte samma sak som att ta C-vitamintabletter

Forskningen om intravenöst C-vitamin innebär inte att stora mängder C-vitamintabletter har visats behandla cancer.

De farmakologiska koncentrationer som undersöks inom cancerforskningen kan inte uppnås genom vanliga kosttillskott. De randomiserade studierna med 10 gram C-vitamin om dagen i tablettform kunde inte heller visa någon förbättring av överlevnaden hos patienter med avancerad cancer.

Högdos intravenöst C-vitamin är dessutom inte ett riskfritt vitamintillskott, utan en behandling som kräver medicinsk bedömning.

Behandlingen har generellt tolererats väl i kliniska studier, men särskilda risker finns. Personer med brist på enzymet G6PD kan drabbas av allvarlig nedbrytning av röda blodkroppar, hemolys. Nedsatt njurfunktion och en historia av njursten kan också innebära ökad risk.

Det finns dessutom möjliga interaktioner mellan höga doser C-vitamin och vissa cancerläkemedel. Sådana interaktioner har framför allt observerats i laboratorie- och djurstudier, och resultaten varierar mellan olika läkemedel.

Personer som behandlas för cancer bör därför inte själva börja använda höga doser C-vitamin utan att diskutera det med sin behandlande läkare.

En gammal idé som fått nytt liv

Linus Pauling hade inte stöd för sitt långtgående påstående att stora mängder C-vitamin skulle kunna fungera som en bred behandling mot cancer. Men frågan visade sig vara mer komplicerad än de studier där C-vitamintabletter inte visade någon effekt först antydde.

Intravenös tillförsel kan skapa koncentrationer av C-vitamin i blodet som inte går att uppnå genom tabletter. Vid sådana farmakologiska nivåer kan vitaminet få biologiska effekter som har gjort ämnet intressant som möjlig tilläggsbehandling inom cancervården.

Än så länge är resultaten blandade. Den lilla randomiserade studien vid metastaserad cancer i bukspottkörteln gav lovande resultat, medan större studier vid andra cancersjukdomar inte har kunnat visa motsvarande nytta.

Högdos intravenöst C-vitamin är därför inte en etablerad eller bevisad generell cancerbehandling och ska inte ersätta behandlingar som har dokumenterad effekt.

Men frågan, som under flera decennier betraktades som mer eller mindre avslutad, har nu väckt forskarnas intresse på nytt.

Källor

The Conversation. Vetenskapliga uppgifter har även kontrollerats mot National Cancer Institute (NCI) och de refererade originalstudierna.